Har du som chef behövt höja din basstämma, Anders?
Anders Eriksson har av ST utnämnts till Årets ledare. Men i det dagliga jobbet på Ekonomistyrningsverket styr han sin enhet utan att göra väsen av sig.
Oroar du dig över att du nu ska få allas ögon på dig och på din ledarstil?
–Nej, det gör jag inte. Jag blev naturligtvis både förvånad och glad när man ringde upp mig från ST. Jag visste ju inte ens att mina medarbetare nominerat mig. Deras omdömen gör mig nästan tårögd… Utmärkelsen är definitivt inget jag kommer att ha svårt att bära.
Vad gör din enhet på Ekonomistyrningsverket, ESV?
–Enheten IT-drift består av totalt fem personer. Vi hanterar både ESVs interna drift och ”driftar” Regeringskansliets och myndigheternas gemensamma informationssystem Hermes. I det har budgetprocessens olika deltagare tillgång till kontinuerligt uppdaterad information. Två personer är anställda för att sköta Hermes. Även jag arbetar halvtid med det. Systemet har funnits i tre år, lika länge som jag varit enhetschef.
Vilken chefserfarenhet har du?
–Jag arbetade tidigare som konsult i drygt 15 år, bland annat åt ESV, och blev van vid att arbeta under eget ansvar. Så chefsjobbet fick jag utan någon erfarenhet av just det.
Har du några förebilder?
–Jag kan inte komma på att jag själv haft någon chef som jag skulle vilja ta efter.
Men du har väl fått någon chefsutbildning?
–Jag har gått några utbildningar. På ESV får jag dessutom kontinuerligt stöd genom så kallad kollegial handledning. Det innebär att några enhetschefer och alla nya chefer träffas med en utomstående ledare för att diskutera chefskapet. I viss mån leder man sedan varandra och kan, vid behov, ta hjälp utifrån.
Är det svårt att vara en rättvis chef?
–Eftersom enheten är liten så är det inget större problem att ge alla den uppmärksamhet de förtjänar. Alla vet vad som krävs av oss. Hur man utför sina uppgifter och med vilka verktyg, tycker jag att individen ska få avgöra.
–Vad gäller rättvisa, så är ingenting rättvist. Som chef får man göra så gott man kan med det som finns. Det måste också gå att säga nej. Huvudsaken att man kan motivera sina beslut.
Vad gör en tekniker på sin fritid?
–Jag är småbarnsförälder – med allt det innebär. Barnen är nio och sex år. Just nu förbereder vi oss för semester i en liten by i Jurabergen, en och en halv mil från Genève, på den franska sidan. Vi ska byta hus med en familj, som under tiden tar över vårt hem i Stockholm. Vi har bytt både hus och bil tidigare och tycker att detta är ett trevligt och billigt sätt att lära känna andra länder. Så nu försöker jag lära mig lite franska, åtminstone så mycket att jag kan räkna till hundra…
Är det därför du tagit paus från körsången?
–Delvis. Just nu hade det inte gått att kombinera sången med mitt övriga liv. Fram till jul var jag en lite aktiv bas i den mycket aktiva manskören Entertainmen. Om några veckor deltar den i VM i körsång, vilket krävt övningar två till fyra gånger i veckan. Det hade jag tyvärr inte utrymme för.
