Han söker försvunna personer från luften
När drönarpiloten, hobbyfotografen och ST-medlemmen Stefan Haggö filmade en ridtävling i Skåne blev han värvad av frivilligorganisationen Missing People. Nu använder han drönare i sökandet efter försvunna personer, vid sidan av jobbet på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
Hur kommer det sig att du började flyga drönare?
– Jag är på en trafikolycka 2009 där en bil har kört in i ett vajerräcke. Plötsligt dyker en drönare upp ovanför platsen och hundra meter bort ser jag en person som styr den. Några år senare köpte jag en drönare privat och lärde mig att köra den genom att kolla på Youtubeklipp.
Vad fick dig att engagera dig ideellt för att leta saknade?
– Ända sedan jag släppte hetluften som brandman för jobbet med att utbilda insatsledare inom räddningstjänsten har jag känt ett sug efter att engagera mig frivilligt. När Missing People blev intresserade kom vi överens om att jag med min bakgrund kan hjälpa till med både drönar- och andra sökinsatser. Nu är jag ansvarig operativ chef i den lokala organisationen och med i en nationell grupp som samordnar drönarpiloterna inom organisationen.
Hur används drönare inom Missing People?
– För att söka i områden och terräng där det är svårt eller farligt för människor att vistas. Som stora åkrar eller vattendrag.
Vad har du för nytta av din hobby i jobbet på MSB?
– När vi inte utbildar medverkar vi i olika projekt, och ett av dem handlar om drönare. Vi har inte kommit så långt, men jag är tekniskt kunnig på de ganska avancerade mjukvarubitarna med drönare. Det hoppas jag kunna använda i framtiden.
Hur kan räddningstjänsten använda drönare?
– Som ett naturligt verktyg för befäl vid större katastrofer. Drönaren kan flyga över området och skapa en snabb bild över vad som behöver göras. De skulle också kunna användas för att leda insatsen på rätt väg. En drönare kan filma olycksplatsen och en annan kan möta upp styrkan.
Du hyrs också in som drönarpilot vid filminspelningar?
– Det stämmer. Min nyfikenhet började egentligen med själva drönaren. Sedan kom foto- och filmintresset på köpet. Men jag har bara ett tiotal uppdrag om året.
Det är inte dags att lämna MSB för en karriär som filmfotograf?
– Haha, nähä du! Det såldes femtiotusen drönare förra året så konkurrensen är hård. Jag fortsätter nog på hobbynivå och med att utveckla drönaren som verktyg inom MSB.
Är förståss lite lite jävig, då det är min fantastiske son på bilden!