Hur kommer det sig att du ägnar fritiden åt att kröka trådar?
– Det är en hobby som jag har sedan tio år tillbaka. Jag har alltid varit konstnärligt intresserad och bland annat sysslat med foto sedan sjuårsåldern och collage sedan gymnasiet. Jag har fortfarande kompisar från den tiden, som gick vidare och blev konstnärer. Själv har jag aldrig gått någon konstnärlig utbildning, utan är självlärd. En dag snubblade jag rent fysiskt över några trådar som man använder till att binda upp blommor. Jag lekte med dem och böjde till dem som man gör med piprensare. Och det blev några figurer. Min syster Kajsa af Klercker är också konstnärligt intresserad och vi bestämde att vi skulle ha en utställning tillsammans. Hon målar akvareller och vi har ett gemensamt intresse för träslöjd.
Var har ni ställt ut era verk?
– Den där första utställningen hade vi på bibblan på Tippen nära Fisksätra i Nacka. Sedan har vi haft ytterligare ett par gemensamma utställningar och så har jag haft flera egna. De senaste åren har jag ställt ut på Galleri T i Gamla stan här i Stockholm.
Du är ganska produktiv med andra ord?
– Åtminstone var jag det fram till för ett par år sedan. Numera går mer av min fritid åt till ideellt föreningsarbete. Jag gör fortfarande trådgubbar ibland, men experimenterar i dag allt mer med grafik som jag producerar i datorn. Men huvudinriktningen är fortfarande att jag böjer trådar. Jag planerar och letar efter en utställningslokal för att försöka få till en ny utställning i slutet av sommaren.
Får du något sålt i samband med utställningarna?
– Jodå, jag säljer lite grann på varje utställning. Jag till och med deklarerar mina inkomster. Jag är ju tvungen – med mitt jobb kan man inte smyga med de här intäkterna. Det är roligt att folk inte bara säger att de tycker att bilderna är fina, utan faktiskt köper något också!
Vad är ditt huvudmotiv när du böjer trådar?
– Det blir mest gubbar, men också lite djur. Någon hund har jag gjort och en hel del fåglar av olika slag. När jag tänker efter är det nog ganska jämnt upp mellan mänskliga gubbar och olika husdjur. Min konst handlar egentligen om människans vardagsproblem. Det kan börja med att jag skriver en dikt, en vardagsbetraktelse som leder till själva figuren. Det finns ofta en text till det färdiga verket. Ibland börjar det med bilden, ibland med betraktelsen.
Du är både miljöansvarig och huvudskyddsombud – har du varit engagerad i miljöfrågor sedan länge?
– Jag var en entusiastisk anhängare till Alternativ stad en gång i världen och upplevde almstriden på nära håll. Men man mjuknar nog med åren och blir mindre radikal. Den där energin lägger jag numera på att strida för en bättre arbetsmiljö för mina kolleger.
