Förverkligade drömmen om Mount Everest
ST-medlemmen Anita Klingefors arbetar som it-samordnare på Försäkringskassan i Sundsvall. I oktober befann hon sig dock på 5 368 meters höjd, vid Mount Everest. Det är något hon aldrig kommer att ångra.
Hur såg det ut på 5 368 meters höjd?
– Det var en del is, vi gick på glaciär en del av turen. Men mest var det stigar, stenskrövel och stora stenar.
Hur kändes det där uppe?
– Jag har inte hunnit glömma de jobbiga delarna än. Bristen på syre gör att man blir orkeslös och andfådd. Och mer eller mindre alla blir illamående och får ont i huvudet på grund av höjden.
Är du bergsbestigare?
– Nej, verkligen inte. Det var helt andra saker som låg bakom mitt val av resa. Jag är fascinerad av Mount Everest, men jag har aldrig trott att det är något för sådana som mig. I takt med att mina föräldrar har blivit gamla och sjuka har jag förstått att de saker jag gärna vill göra, och som det finns en chans att göra, dem bör jag förverkliga. Jag vill inte bli gammal och ångra att jag inte gjort sådant jag kunde ha gjort.
Vad är det som fascinerar med Mount Everest?
– Det har stor betydelse att det är världens högsta berg. Jag är både skrämd och förundrad över drivkraften hos dem som försöker bestiga dess topp. Jag skulle aldrig få för mig att göra det.
Varför inte?
– Jag har familj och barn, jag skulle aldrig vara beredd att riskera mitt liv. Alla som går upp på Mount Everest riskerar att inte komma tillbaka. Att bestiga berget är också något de har ställt in sig på och förberett sig för i många år. Det är inte jag intresserad av, jag tror att man måste drivas av något helt annat då.
Du målar – kommer du att måla Mount Everest?
– Jag kommer säkerligen att måla någonting från de foton som jag tog. Men det känns nästan som ett hån mot berget när man tittar på bilderna, det skulle nästan vara lite pinsamt att måla Mount Everest. Jag skulle aldrig bli nöjd.
Finns det något mer du vet att du vill göra innan det är för sent?
– Jag tror att det kommer att komma upp fler grejer. Nu när jag nyss har kommit hem uppstår en tomhetskänsla. Det är väl inte ovanligt att man börjar fundera: vad ska jag göra nu? Det behöver inte vara en fysisk utmaning, men det kommer nog att dyka upp något.