Försoning med många frågetecken
STs samarbetspartner i Colombia, kvinnonätverket IMP, ska sitta med i en nationell försoningskommission. Vi vill representera konfliktens offer, säger IMP. Men kritiker anser att den lag som kommissionen bygger på sopar problemen under mattan.
Colombias parlament stiftade i somras Lagen om rättvisa och fred. Lagens syfte är att få fart på fredsprocessen i ett land som lidit av väpnad inre konflikt i årtionden. En nationell kommission för gottgörelse och försoning håller på att bildas, och ska arbeta i åtta år.
Det finns flera förebilder, som Sydafrika och ett antal länder i Sydamerika. Colombia är dock unikt på det sättet att kommissionen kommer att arbeta medan en väpnad konflikt fortfarande pågår, med högermilis, vänstergerillor och den statliga armén som deltagande parter.
Högermilisen, den så kallade paramilitären, har inlett en avväpning, men långt ifrån alla soldater har lämnat ifrån sig sina vapen. Milisens ekonomiska och politiska maktstrukturer finns kvar. De stora gerillagrupperna FARC och ELN har ännu inte kommit till regeringens förhandlingsbord.
Straffrihet erbjuds
Den pågående konflikten är bara ett av flera frågetecken som många reser kring kommissionens möjligheter att verkligen åstadkomma gottgörelse och försoning.
Andra invändningar är att den lag som stiftats för försoningsprocessen erbjuder straffrihet eller låga straff för övergrepp mot mänskliga rättigheter, och att offren har kort tid på sig att samla bevis inför rättegångar. Dessutom var parlamentet oenigt i sitt beslut, vilket gör att lagens och kommissionens legitimitet kan ifrågasättas.
Michael Frühling, chef för FNs kontor för mänskliga rättigheter i Bogotá, understryker att en lag som ska bidra till en fredsprocess måste tillgodose krav på sanning, rättvisa och gottgörelse. Det gör inte Colombias lag om rättvisa och fred, anser han, även om man använder begreppen.
– Ska man ha en lag som sopar under mattan? Det är nödvändigt att rensa upp i träsket.
Staten ses som oskyldig
Grunden är sanningen, framhåller Michael Frühling. Man måste klargöra vad som har hänt, annars når man inte rättvisa och gottgörelse – eller incitament till strafflindring. Men den colombianska lagen förutsätter till exempel att statliga myndigheter, polis och militär aldrig begått några övergrepp, trots att det finns många sådana vittnesmål.
– Det är otillständigt. Och det är helt fatalt med de korta tidsgränserna.
Det colombianska kvinnonätverket IMP, Kvinnoinitiativet för fred, har sedan bildandet 2001 arbetat för att uppmärksamma de omfattande brotten mot kvinnor i krigets spår. De omkring 25 deltagande organisationerna anklagar regeringen för att inte hjälpa våldets offer, och de är också starkt kritiska till den nya lagen.
Trots det har IMP valt att acceptera en plats i kommissionen för gottgörelse och försoning. IMPs ordförande Patricia Buritica är också nätverkets representant i kommissionen.
– Vi ser kommissionen som en möjlighet, trots lagens brister. Vi vill strida för vår uppfattning om sanning, rättvisa och gottgörelse, och då är kommissionen den rätta platsen. Det vore mycket svårare utanför, säger hon.
Patricia Buritica misstänker att regeringen vill ha en så begränsad process som möjligt, och hon känner ett stort personligt ansvar för att så inte blir fallet.
– Vi måste återuppbygga offrens värdighet. De behöver ekonomisk kompensation, psykologisk behandling på platsen där de bor, och garantier för att övergreppen inte fortsätter. Offren behöver också ett erkännande från angriparna, som ska ställas inför domstol. Detta måste bli en offentlig verklighet.
FAKTA
Colombias nationella kommission för gottgörelse och försoning har bland annat följande uppgifter:
o Garantera offrens rättigheter och deras deltagande i processen.
o Analysera orsakerna de väpnade gruppernas existens.
o Övervaka avmobilisering av illegala soldater och deras integrering i samhället.
o Rekommendera kriterier för gottgörelse åt våldets offer.
