Forskaren som blev förvaltare får medalj av guld
Jan Ivar Mattsson har lett en tioårig ombyggnation av Uppsala universitet och sett till att allt praktiskt fungerat under tiden. Nu får denne ST-medlem medalj av ädlaste valör för sina insatser.
Hur började det?
– I år har jag arbetat i 40 år på universitetet. Jag började som forskningsassistent inom hydrologi (läran om vattenförhållandena på jordens landområden) 1969. Då hade jag precis avlagt en filosofie kandidatexamen. Första tiden läste jag upp mina betyg och var väl vad man skulle kalla skuggdoktorand i dag.
Varför slutade du med forskning?
– Att vara forskarassistent var en osäker tillvaro. Efter en tid blev jag forskningsingenjör och fick mycket kontakt med universitetsförvaltningen. På den vägen är det. Började på förvaltningen 1980 och sedan dess har jag varit ansvarig för lokalplanering på olika sätt. Sedan 2004 är jag biträdande universitetsdirektör.
Vilka har varit dina stora utmaningar?
– En stor sak var när Byggnadsstyrelsen lades ned, vilket ledde till att universiteten fick ansvar för sin egen lokalförsörjning. Det innebar en hel del arbete med att bygga upp nya rutiner. Vi har till exempel infört ett helt nytt system för att fördela lokalkostnaderna inom universitetet.
Något mer?
– Vi har genomfört en stor ombyggnation av hela universitetet med början 1996. Jag var ansvarig för planering och genomförande. Tio år tog det. Men nu är det roligt att gå omkring och titta på vad man medverkat till.
Och nu ska du få en medalj av rent guld?
– Ja, den har delats ut länge. Den kallas den äldre Gustaf Adolfsmedaljen och instiftades 1733. Mottagarna uses av universitets styrelse.
Vad är du själv mest stolt över i din yrkeskarriär?
– Det är svårt, det får andra uttala sig om. Men jag kan säga så här, jag tycker att det har varit en stor förmån att få arbeta med förändring. Jag hoppas väl att jag i och med det har bidragit lite till Uppsala universitets framgång. Det kan låta patetiskt, men jag har alltid känt väldigt mycket för universitetet.
Varför det?
– Jag är en första generations akademiker, som så många i min generation. Pappa var svetsare och mamma hemmafru. Det var ett bildningsintresserat hem, men det var inte utan uppoffringar som jag kunde läsa vid universitetet. Studierna kostade, liksom skolböcker och resor. Det har känts som en stor förmån att få läsa vid universitetet – och det är skönt att få ha gett tillbaka.
Har du haft någon nytta av dina yrkeskunskaper hemma?
– Det ska väl vara av upphandlingar. Alla borde lära sig mer om hur man kan pruta och få saker billigare.
Du är 65 år nu, vad ska du göra sedan?
– Jag ska jobba ett par år till. Sedan ska jag göra allt som jag inte hunnit med. Jag har många intressen, bland annat veteranbilar. Och så blir det säkert en hel del musik, kultur och resor.
Fotnot: Jan Ivar Mattsson mottar medaljen den 16 maj.