Fackligt arbete på tuffa villkor
Det är tungt och ensamt att jobba fackligt på Riksförsäkringsverket. Medlemmarnas engagemang är lågt, avdelningsordförande saknas. Förhandlingar med verksledningen är oftast en formalitet.
Riksförsäkringsverket (RFV) står inför en stor omvandling. Från årsskiftet bildar det tillsammans med försäkringskassorna och Försäkringskasseförbundet den nya myndigheten Försäkringskassan.
Det är sagt att alla anställda följer med till den nya myndigheten men organisationen är interimistisk och ny generaldirektör (gd) efter Anna Hedborg är ännu inte utsedd. I ett sådant läge borde intresset för fackets roll och inflytande vara stort.
Så är det inte. Den fackliga aktiviteten är låg och detsamma gäller intresset för facket. Så har det varit i flera år. Åtskilliga fackliga poster är obesatta, avdelningsordförande och vice dito saknas till exempel. Enligt Viveca Loman, ordförande för STs Stockholmssektion på RFV och i praktiken fungerande avdelningsordförande, är det till och med svårt att få fram arbetsplatsombud.
– När vi inbjöd till en regional ST-konferens för RFV och försäkringskassorna ville ingen från RFV komma. Det är jättetråkigt, säger hon. Här prioriterar folk jobbet, man resignerar och gillar läget.
Frågar man de anställda vad facket gör eller hur det fungerar möts man av en axelryckning och att »de kan inte göra så mycket«.
Hur har det blivit så? Före detta ST-företrädare pekar på rädsla för verksledningen, att det blivit lägre i tak på RFV jämfört med förr och att kontakterna mellan fack och verksledning försämrats under nuvarande gd. En tidigare förtroendevald säger rent ut att »det är livsfarligt att jobba fackligt på RFV«. I ett fall har en ST-ordförande köpts ut efter centrala förhandlingar med ST.
– Ibland har jag känslan av att verksledningen tänker »oj då, vi har glömt facket«. Då inbjuds vi eller får underlag till en fråga eller beslut när det är färdigdiskuterat, säger Viveca Loman. När vi framfört att det strider mot medbestämmandelagen (MBL) har beslutet dragits tillbaka tills informationen enligt MBL är fullgjord.
Just känslan att fackets synpunkter inte betyder något kommer hon ofta tillbaka till. Så var det, menar hon, när RFVs hus i Stockholm renoverades för några år sedan. Det har blivit en estetiskt tilltalande miljö med »öppna rum« och glasväggar men där den fysiska arbetsmiljön kommit i andra hand.
(Till en början utgick påbud från ledningen att all privat utsmyckning – växter eller tavlor – var otillåten och om sådan dök upp gick arkitekten med flera runt och tog bort den.)
ST har också kämpat för att få samverkansavtal i flera år och under flera ordförande utan resultat. Och när det har varit dags för löneförhandling har arbetsgivaren förklarat: De här pengarna har ni. Punkt, slut, beskriver Viveca Loman.
– Det är knappast en förhandling. ST har försökt få igång samarbete med Saco men inte lyckats.
Särskilt tydlig blir situationen vid tjänstetillsättningar. Ofta utlyses inte tjänsterna och facket ställs inför fullbordat faktum. Det fackliga inflytandet har blivit »ett spel för gallerierna«, en beskrivning som bekräftas av flera tidigare fackliga företrädare.
Den nuvarande ordföranden är »väldigt ensam och isolerad«.
Viveca Loman medger att det är tungt att jobba fackligt med så lite intresse från medlemmarna och med det kärva klimat som råder på RFV. Osäkerhet finns inför omorganisationen, säger hon, även om ingen vill uttala sig om det för ST Press.
– Vi vet inte så mycket utom att det ska bli ett litet huvudkontor med tre divisioner, ledda av tre direktörer, och en personaldirektör. Det ska även inrättas ett antal stabsfunktioner som ska syssla med bland annat. information, ekonomi och juridik. Huvudkontoret ska vara interimistiskt under en del av 2005 och vad den nya generaldirektören vill ändra vet vi inte.
