Elddopet för blivande brandmän
Haverilarm!
En Caravelle är på inflygning till Arlanda och kan inte få ut landningsstället. Tjock svart rök syns från haveriplatsen och brandbilens sirener tjuter… Dessbättre är det bara Luftfartsverkets Brand- och räddningsskola som övar.
»Evakueringen var jobbigast. Det är så trångt och rökigt … och så är det elden.«
Ett samlat omdöme från de sex elever som just avslutat sitt första skede av grundutbildningen som flygplatsbrandman. De har i två veckor haft både teoretiska och praktiska övningar på Brand- och räddningsskolan på Arlanda.
– Vi går i pension vid 58 men ni arbetar till 65, va? undrar Johan Svensson och Martin Wiberg, brandmän vid Stockholms brandförsvar.
Frågan är riktad till Anna-Lena Berglund, anställd vid Luftfartsverkets (LFV) flygplats i Örnsköldsvik. Efter en jakande nick från henne hörs en medlidsam kommentar:
– För djävligt att kräva den här utbildningen bara för att man ska få behålla jobbet!
Måsta kunna vara brandmän
Det är paus efter det teoretiska provet och vi sitter i skolans foajé och tar en kopp kaffe inför elevernas slutprov. Kommentaren syftar på att i stort sett alla anställda vid LFVs regionala flygplatser måste klara brandmannakompetens.
För de blivande brandmännen återstår nu slutprovet, som ska ske i en realistisk inramning av eld och stark rökutveckling.
Övriga i elevgruppen är Roger Persson, Örnsköldsviks flygplats, Jim Ansund, Göteborgs kommun, och ST-medlemmen Börje Lasu.
Börje Lasu hade varit deltidsbrandman i tio år när han kom till Luftfartsverket och Kiruna flygplats i december 2003. I april i år gick han och ytterligare 15 anställda över till säkerhetsföretaget Falck, när LFV lade ut bland annat brandskydd på entreprenad.
– Med lite tur kan jag kanske hålla på som brandman tills jag är 60, tror han.
Formerna för den nya utbildningen på Arlanda har inte satt sig riktigt än. Några av eleverna menar att den är »lite styrd«, ett minne från den tid då lärarna utbildade civilpliktiga. Till skillnad från de civilpliktiga har de sex som nu ska genomgå »eldprovet« en förberedande utbildning bakom sig (se nedan).
Fara för haveri
Arlandaskolan är integrerad med flygplatsens räddningstjänst och har möjlighet att låna in operativ personal från Arlandas egen brandtjänst. Slutövningarna ska också försiggå på själva flygplatsen. I dem ingår även deltagare från en parallellkurs för insatsledare med uppgift att fungera som brandbefäl eller »skadade«.
– Standardläget för en övning är att alla vet vad som ska göras. Vid avvikelse ger brandbefäl order, förklarar skolchef Lars Erlandsson.
»Caravelle på inflygning bana 01. Får inte ut landningsställ och landar om två minuter. 31 passagerare ombord.«
Anropet kommer från en av lärarna, Kjell Grahne, som agerar flygledartorn och ger förutsättningarna för övning 1.
»Farligt gods…Visuell kontakt med kärran. Landningsstället viker sig. Ingen synlig brand men rökutveckling.«
Haveriövningsplatsen ligger några hundra meter från inflygningsbanan och hela övningen ackompanjeras av flygplansdån. Hit kan brandbilen köra ända fram till det havererade planet, ett före detta vrak från Transwede. Normalt har de övande 90, högst 120, sekunder på sig att nå planet: lämna brandstationen på 30 sekunder, körtid till haveriplatsen 60 sekunder. Men övningstekniska problem uppstår och brandbilen blir försenad.
Skapa »överlevnadsbar temperatur«
– De är lite skärrade nu, konstaterar lärarna som följer övningen på plats.
Vid det här laget ryker det ordentligt ur planet. Målet är att minska brandintensiteten med 90 procent inom 60 sekunder, skapa »överlevnadsbar temperatur« och om möjligt släcka.
Eleverna bär ut slangar i de tunga slangkorgarna, rusar fram till planet.
– Drygt 75 procent av alla flygplanshaverier sker på en flygplats och är oftast överlevnadsbara, medan 25 procent inträffar i svårare terräng. Av dem är de flesta inte överlevnadsbara, säger Lars Erlandsson.
Vi står som åskådare vid sidan av och ser hur »brandmännen« sliter. I genomsnitt en gång varannan vecka varnas för fara för haveri på Arlanda och då larmas räddningstjänsten som ställer upp på respektive bana. Men mer än så blir det oftast inte.
Skulle flygplanshaveri ske vid start då planet har mest bränsle finns risk för pölbrand.
– Flygfotogen läcker ut och bildar en stor pöl utanför planet som riskerar att stanna i pölen, förtydligar han.
Det kan röra sig om stora mängder bränsle, en Boeing 737 till exempel har 20 000–30 000 liter ombord och en jumbo (Boeing 747) 200 000 liter…
Pilotlågor är bara början
I övning nummer två kör brandbilarna nära ett brinnande plan, en specialpreparerad flygplanskropp som tillverkats i England. Här handlar det om tredimensionell brand, ungefär brinnande bränsle som inte upphör att brinna av sig självt. Branden startas genom att en person går runt planet och tänder så kallade pilotlågor, förbränder. Pilotlågorna tänder de stora lågor som Kjell Grahne reglerar inifrån en hytt genom strypa eller slå på bränsletillförseln till flygplanskroppen.
Skademarkörerna (de människor som agerar skadade personer) tar plats, larmet går och brandbilen kommer. Till släckning används vatten och ett skumkoncentrat som ganska snart lägger sig som en vit film över elden och marken.
Det vita kontrasterar skarpt mot den kolsvarta röken och de flammande lågorna. Även om eleverna lyckas släcka elden kan Kjell Grahne se till att den »uppstår« igen och brandbekämpningen fortsätter tills han anser att alla agerar rätt.
Under den tredje övningen är det full brand och rökutveckling ombord. Brandmän i andningsskyddsutrustning ska få ut passagerare genom en räddningsränna från planet. Här är för säkerhets skull dockor passagerare.
Släckningsvätskan samlas upp
Även nu blir marken vit av släckningsvätskan. Lars Erlandsson berättar att övningsplatsen är specialpreparerad med tanke på miljön. Släckningsvätskan rinner genom markens ytskikt och samlas upp på en väv en bit under jord. Därifrån rinner den vidare till ett reningsverk.
– Jaa, säger han när övningarna är avverkade. Just nu har vi en utbildningspuckel av elever innan vi hunnit ikapp och kan ersätta de civilpliktiga som försvann genom riksdagsbeslut.
Beslutet fattades i december 2001. I juni två år senare beslöt Luftfartsverket att lägga ner den »gamla« skolan. Då försvann också huvuddelen av skolans instruktörer. Idag finns endast Lars Erlandsson och ytterligare två anställda kvar på Brand- och räddningsskolan.