Dockan Kalle är Hans samtalspartner
Hans Silfverberg ägnar sig på fritiden åt den uråldriga konsten att vara ventrilokvist eller buktalare. När han inte reser runt med dockan Kalle är han arbetsförmedlare i Västerås.
Du är en lurendrejare, eller hur?
– Jag lever på att luras, men det är oftast dockan Kalle som gör det. Buktaleri bygger på en hörselvilla.
Hur då?
– Det är en myt att buktal kommer från magen. Man talar som vanligt, men rör inte på läpparna. När dockan rör på läpparna signalerar det till åhörarnas hjärna att ljudet kommer från dockan. De uppfattar fel och det är den bluffen som är knepet.
Varför blev du buktalare?
– När jag på 1970-talet såg Edgar Bergen, en av världens främsta buktalare, i Hylands hörna, beslöt jag att lära mig själv. 2001 startade jag en buktaleriskola. En av mina elever har vunnit en talangjakt i tv och Magnus Uggla har gått hos mig.
Vad är svårast att få fram?
– Man måste träna mycket med rösten. Vokalerna är enklast och vissa konsonanter är väldigt svåra. Min docka kan inte säga läppbokstäverna m och p. Ord som »pengar« och »bröllop« byter jag ut mot »sedlar« och »vigsel«. Jag har lärt av talpedagoger var min rätta röst och dockrösten ska ligga.
Buktaleri är tydligen en gammal konst?
– Man brukar säga att den är några tusen år gammal. Historisk dokumentation finns från cirka 400 före Kristus, men röstkonstnärer har ju funnits i alla tider och lite varstans i världen. Man misstänker att buktaleri har använts i religiösa sammanhang, kanske för att få folk att tro att gudabilder kan tala.
Var hittade du Kalle?
– Jag köpte Kalle av en trollerikompis. Kalle är en dussindocka av en typ som ofta förekommit i gamla amerikanska filmer och tv-program, men jag har stajlat om honom.
Vad kan Kalle? Har han någon specialitet?
– Han kan skratta väldigt gott och han är, vad jag vet, den enda buktalardockan som kan vissla. Kalle kan också räkna, fram- och baklänges, klarar tungvrickningsramsor som »sex laxar i en vaxad laxask« och härmar djur på förslag från publiken.
Vilken rekvisita behövs utöver dockan?
– Ett bra manus. Jag skriver det själv och manuset varieras efter publiken. När Ögonkliniken i Västerås hade jubileum var Kalle blind och föreställningen byggde på interaktion med publiken.
Var uppträder du?
– Vid föreningsmöten, födelsedagskalas för både barn och vuxna, bröllop, skolavslutningar, Kyrkans barntimme och liknande. Det blir 20–30 föreställningar per år. Det ger inte mycket pengar men jag håller på för att det är roligt och för att jag gillar att underhålla.
Vilken nytta har du haft av det här i jobbet?
– Noll. Men resorna med Kalle har inneburit att jag fått besöka många ställen i landet som jag annars aldrig skulle ha kommit till.