Dille på tomtar gör Margareta trångbodd
Margareta Melin, nyligen pensionerad från Arbetsförmedlingen i Visby, är så här års omringad av 130 tomtar. Två dagar tar det att plocka fram dem och nästa lika lång tid att plocka bort dem.
Hur fick du tomtar på hjärnan?
– När min syster gav mig de första tomtarna för 35 år sedan. Det var en tomtemor och en tomtefar, gjorda av keramikern Rolf Berg. Efter det har jag fått tomtar på födelsedagar och som julklapp. Nu är de 130, som så här års står överallt i vardagsrum och kök. Jag har sagt ifrån att det inte får bli fler, för min lägenhet är bara på
Landskap?
– Keramikern tillverkar också småtomtar, sju centimeter höga. Åt dem gör jag ett snölandskap av vadd och över den strör jag konstgjord snö. Där finns en gran, stuga, visthusbod, brunn. utedass och även häst, ko, gris och snögubbe i keramik av Rolf Berg. Landskapet har jag köpt till under årens lopp och det fortsätter att växa. Numera köper jag tomtar till mina barn och jag har också åtta barnbarn, som tycker det är kul med tomtar.
Varför just tomtar?
– Jag har alltid tyckt om julen och broderat många handarbeten med julmotiv. Man blir glad av julfärgerna i det gråväder vi har nu och jag trivs när jag ser tomtar överallt. De ger ett gemytligt och varmt intryck. Men jag har dem bara framme från lucia och till tjugondedag Knut. Det håller jag stenhårt på.
Hur ser de ut?
– De flesta är
Har de samlarvärde?
– För mig. Tomtarna kostar ganska mycket, mellan 300 och 500 kronor, utom de små. Så hemma hos mig står ett enormt värde.
Hur lång tid tar det att plocka fram alla?
– Jag håller på i två dagar och sprider dem i lägenheten. Alla andra prydnadssaker tas bort, för nu är det tomtar som gäller. Att plocka undan tar nästan lika lång tid. Jag ska ju torka av dem och packa i papper och kartonger, innan jag nattar dem och säger »hej så länge«.
Hur föreställde du dig »tomten« när du var barn?
– För mig har tomten alltid varit en snäll person, som man blir glad av. Förr om åren bodde jag på en gotländsk gård, som jag tog över efter min mormor när jag var i 20-årsåldern. Där var jag alltid med och klädde om tomten i stallet bland hästar och andra djur. Det skulle alltid ske i stallet när hästarna fått bröd.
– Vår tomte gick med sin lykta runt huset medan barnen stod inomhus och kikade ut genom fönstren. Det var så roligt att se förväntningarna hos våra fyra barn. Samma sak ser jag nu hos barnbarnen – även om de inte tror på tomten.