Den amerikanske vännen av Sverige

Han är en sällsynt väl förberedd immigrant. Kurserna i svenska för invandrare är avklarade för länge sedan, och därefter har han skrivit en doktorsavhandling om Sverige.

40-årige Brian Palmer är socialantropolog och religionsvetare. Fältstudier under flera år i Sverige har bidragit till hans livsval att flytta hit.

Sverige är ett ovanligt solidariskt och mänskligt land att leva i, anser han. Men det inser inte svenskarna riktigt själva. Brian Palmer får ofta höra att det mesta här är som i andra länder, berättar han.

–Mitt svar är: Men hallå! Du lever i landet med det största fackliga engagemanget i världen, och det land som enligt FNs fattigdomsindex har den lägsta andelen fattiga. Ni har lagen mot aga, pappaledighet och sexköpslagen.

–Och Sveriges regler om kemikalier är de främsta i världen och hatade av industrin, tillägger han. Det vet jag eftersom min syster har arbetat med det.

Brian Palmers intresse för Sverige väcktes när han som ung student lyssnade på ett tal som Olof Palme höll på Harvarduniversitetet 1984. I Sveriges Radios sommarprogram den 4 juli 2004 beskriver Brian Palmer det starka intryck Palme gjorde, med sin tillförsikt om att samhällets gemensamma strävan kan ge individen frihet och livsutrymme.

Doktor på välfärdens försvarare

Brian Palmers avhandling är en etnologisk studie av engagerade svenskar som försvarar välfärdssamhället av skandinavisk modell: debattörer, gräsrotsaktivister och officiella företrädare som Barnombudsmannen. Titeln är »Wolves at the Door: Existential Solidarity in a Globalizing Sweden«. Den syftar på det hot som intervjupersonerna upplevde mot välfärdssamhället under 1990-talet.

–Nyliberala reformer gjorde Sverige mindre solidariskt än tidigare, instämmer Brian Palmer. Men skillnaderna mot andra länder behölls ändå, eftersom även de gick åt det hållet.

Fick arbete hos Ralph Nader

Brian Palmer bestämde sig tidigt i livet för att bli »politiskt involverad«. Flera samhällsintresserada lärare i skolan inspirerade. En gav honom extralektioner om de amerikanska ursprungsbefolkningarnas kamp mot nybyggarna, en annan berättade om tidiga fackliga strider i USA.

Efter gymnasiet reste han till Indien på ett seminarium för fredsaktivister. Han arbetade också med studenttidningen, och gjorde en intervju med den radikale debattören och sedermera presidentkandidaten Ralph Nader. Intervjun slutade med att Nader erbjöd honom arbete under sommaren.

–Det blev en mycket intensiv erfarenhet av amerikansk politik. Vi demonstrerade mot olika kongressledamöter och mot företags försök att skicka vinklade läromedel till skolorna. Ralph Nader blev en hjälte för mig!

Denna egna upplevelse blev grunden för en uppsats om mentorskap bland politiska aktivister.

–Mentorskapet ger självförtroende och hjälper en att bli en aktiv medborgare. Det handlar inte så mycket om rena kunskaper som om uppmuntran och en känsla av tillit.

För Brian fanns också föräldrarna, som var engagerade kväkare och pacifister, som förebilder. Uppväxten i kväkarmiljö i Brooklyn var trygg och tolerant, säger han.

–De hade en negativ inställning till tävling och konkurrens. Under en säsong när jag spelade fotboll gjorde jag bara två mål – och båda var självmål... Men andan mot tävlande var så stark att jag inte blev mobbad för det.

Det kanske var det kombinerade intresset för andliga frågor och samhällsfrågor som föranledde honom att föreslå en kurs om kapitalism som religion, när han började sin bana som lärare på Harvard. Men institutionen tackade nej.

Kursstart den 12 september 2001 

I stället blev temat globalisering och mänskliga värderingar. Studenterna var positiva i sina utvärderingar, men flera tyckte att den var alltför abstrakt. De efterlyste en kurs som började där de var som individer.

–Jag tyckte att det lät spännande. Det var också en tid med mycket aktivitet på campus. Så jag höll en kurs om vad vanliga individer kan göra för att förändra samhället.

Dagen före den planerade kursstarten, den 11 september 2001, ändrades världens framtid av flygplanskapare i amerikanskt luftrum. Brian Palmer skrev om sin introduktionsföreläsning. Han citerade Dag Hammarsköld, som skrev i sin dagbok när han blivit FNs generalsekreterare: »Gud har användning för Dig också om det icke tycks passa Dig för ögonblicket.«

Gensvaret på kursen blev överväldigande.

–Det var så många som ville gå på den att vi fick byta upp till större lokaler fyra gånger. Många studenter såg det som ett sätt att hitta en väg att göra något för världen, säger Brian Palmer.

På kursen höll studenterna intervjuer med förberedda frågor till gäster från olika håll. En del var kända debattörer som Naomi Klein, Noam Chomsky och Bill Clintons arbetsmarknadsminister Robert Reich. Men studenterna fick också samtala med städerskor och andra anställda i servicesysslor på Harvard. Även fackliga företrädare för personalen intervjuades.

–Delvis var det ett försök att se förbindelser med den stora världen utanför campus. Jag ville hjälpa studenterna att tänka mer kritiskt på socialiseringsprocesserna i deras utbildningar. Det är särskilt viktigt på Harvard, som är landets främsta plantskola för makteliten.

–Det var ofta de icke kända gästerna som påverkade studenterna mest, tillfogar han.

Bytte Wall Street mot Gambia

I en intervju för den amerikanska tidningen Christian Science Monitor förklarar Brian Palmer att han vill få studenterna att reflektera över till vem de ska låna ut sin förmåga. »Få människor skulle säga att det världen behöver mest i dag är fler börsmäklare eller affärsjurister.«

Och en del studenter ändrade sina politiska värderingar under utbildningen.

–Jag fick e-post från en tidigare student som nu är biståndsarbetare i Gambia. Han hade planerat att sitta på Wall Street. Hans föräldrar kanske hatar mig, säger Brian Palmer och ler milt.

I vår är det svenska studenters tur att möta Brian Palmers utmaning. Föreläsningarna i hans 5-poängskurs »Lusten till engagemang: Lärande för civilkurage och demokrati« börjar i mars på Lärarhögskolan i Stockholm. De har för säkerhets skull bokats in på den stora Konradsbergsaulan.

Mod är smittsamt

Kursen hålls på tidig kvällstid och Brian Palmer hoppas att den ska kunna vara öppen, så att även arbetande människor ska kunna ta vägen förbi efter jobbet.

Men kan man lära sig civilkurage och mod? Ja, det är den amerikanske gästprofessorn övertygad om.

–Det är något smittsamt med mod. När man träffar någon som försökt dokumentera en massaker i Östtimor och blivit attackerad av soldater, är den första frågan varför man tar sådana risker. Men nästa fråga brukar vara hur man själv kan bli en sådan person. Det är märkligt, men det brukar faktiskt vara så.

Även i Sverige finns risker med engagemang, men de är mindre än i exempelvis USA, påpekar han.

–En bra välfärdsstat minskar risken, eftersom man klarar sig även om man förlorar jobbet på grund av sitt engagemang.

En annan skillnad mellan Sverige och USA är vår större ovana vid det individualistiska tilltal Brian Palmer använder. Han har redan fått kommentarer från svenskar om att detta är något typiskt amerikanskt.

–Och det är typiskt amerikanskt, konstaterar han. Men särskilt för studenter är det viktigt att börja med det, och bygga upp mod, energi och engagemang.

Facket har betytt mest i Sverige

Brian Palmer vill med eldsjälar som exempel visa hur spännande livet kan vara när man använder sitt mod. Det betyder inte att det stannar vid ett individuellt handlande, anser han.

–När man börjat bli intresserad kommer frågan om samarbete med andra, att gå med i facket, att bilda förening med andra som har samma intresse.

I Sverige är det den fackliga rörelsen som betytt mest som försvarare av välfärdssamhället och en stark offentlig sektor, hävdar han.

–Där har man spelat en större roll än det socialdemokratiska partiet. Dessutom har många socialdemokrater blivit nyliberala och givit upp idéer om full sysselsättning och om välfärdssystem som täcker alla oavsett samhällsklass.

Han anser det särskilt viktigt att facket är en plats för deltagande demokrati, eftersom det finns allt mindre av det inom de politiska partierna.

Men facket måste också rusta sig i den offentliga debatten. Näringslivet har haft bättre förståelse för vikten av opinionskanaler, och satsar stora summor på opinionsbildning och medieträning.

–Det borde vara värt priset för facket också, det är en långtidsinvestering som kan vinna viktiga politiska strider. Det är inte för sent än.