De kräver kollektivavtal och strejkrätt

FÖRDJUPNING: FILIPPINERNA2003-12-16

– Jag har aldrig varit rädd att säga vad jag tycker och den egenskapen behövs för uppdraget som facklig företrädare för statsanställda på Filippinerna. Våra viktigaste krav är att statstjänstemän ska få laglig rätt att teckna kollektivavtal och att få strejkrätt, något vi inte har idag.

Av:  Lennart Johnsson

Mercedita Naldoza är förbundsordförande för Confederation of Independent Unions in the public sector (CIU), en facklig federation som organiserar stats- och kommunaltjänstemän.

Vi träffar henne och några av hennes arbetskamrater på det statliga statistikkontoret National Statistics Office i centrala Manila. Här arbetar hon fortfarande några timmar i veckan som avdelningschef. CIU har 1 200 medlemmar på statistikkontoret i Manila.

– Jag tror inte på att jobba fackligt på heltid utan vill behålla förankringen med mina arbetskamrater, förklarar Mercedita Naldoza.

– Fast ska jag vara ärlig innebär det att jag många gånger har en arbetsvecka på 70– 80 timmar.

CIU är en federation som består av 87 olika fackförbund inom den offentliga sektorn på Filippinerna. Medlemsorganisationerna kommer från den centrala statsförvaltningen, statliga lokalkontor i regionerna, anställda på universiteten, lokala kommunala myndigheter och från statligt kontrollerad företagsamhet.

– Federationen bildades 1987 i efterdyningarna av den folkliga resning som tvingade diktatorn Ferdinand Marcos att avgå, berättar Mercedita Naldoza.

– Företrädare för 13 fackföreningar inom offentlig sektor, varav statistikkontoret var en, beslöt att bilda en federation. Under de mörka Marcosåren var det i princip omöjligt att arbeta fackligt eftersom undantagstillstånd rådde. Visst fanns det organisationer för statsanställda under diktaturen men det handlade om yrkesföreningar och hade inget med facklig verksamhet att göra.

Förutom från den centrala statsförvaltningen i Manila kommer många av CIUs medlemsorganisationer från den centrala Visayasregionen och från den sydligaste ön Mindanao.

– Några av våra starka medlemsorganisationer i städer som Davao och Cotabato på Mindanao har på bara några år lyckats få igenom en form av lokala avtal vilket är mycket uppmuntrande, säger Mercedita Naldoza.

– Annars är det komplicerat att sluta lokala överenskommelser i statsförvaltningen. För att kunna förhandla med arbetsgivaren måste en facklig organisation i offentlig sektor vara registrerad hos två statliga myndigheter, hos arbetsmarknadsdepartementet och Civil Service Commission. Bara en facklig organisation kan ackrediteras och få förhandlingsrätt på en arbetsplats. Det är ofta en komplicerad process även om CIU exempelvis på statistikkontoret är den enda fackliga organisationen. Men på andra myndigheter konkurrerar vi om medlemmarna med ett par andra federationer.

Mercedita Naldoza och hennes arbetskamrater kan berätta om en lång rad strider som CIU har utkämpat den senaste tiden. En aktuell konflikt som pågår under vårt besök utspelas på turistdepartementet. CIU-medlemmarna på departementet driver genom dagliga demonstrationer och opinionsbildning en uppmärksammad kampanj för att få bort den nytillträdde turistministern Dick Gordon.

– CIU kräver att Gordon ska bort för att han i sin tidigare roll som chef för en ekonomisk frizon agerade antifackligt och förföljde fackliga organisatörer. Den nye turistministern har dessutom vid ett flertal tillfällen anklagats för korruption och för att ha tagit mutor.

– För CIU är det viktigt att bekämpa alla former av korruption i statsförvaltningen och därför är det oacceptabelt med en korruptionsmisstänkt minister. Vi har inskrivet i våra stadgar att statstjänare i första hand är anställda av allmänheten och inte av regeringen, och att anställda i offentlig sektor alltid måste upprätthålla integriteten och vara oberoende. Dessvärre är det alldeles för vanligt med korruption i den filippinska statsförvaltningen, säger Mercedita Naldoza.

– CIU bekämpar aktivt all slags korruption och har ofta gått till domstol när vi upptäckt korruption.

– Ett steg i rätt riktning är den så kallade uppförandekod som den nya presidenten Gloria Macapagal Arroyo nu kräver att alla statsanställda ska underteckna.

Vid en aktion i början av året lyckades CIU driva igenom att en chefstjänsteman i ett lokalt distrikt avskedades. Bakgrunden var att personen i fråga försökte göra sig av med 23 fackligt aktiva CIU-medlemmar.

– Vi drev fallet upp i rätten och vann eftersom chefstjänstemannen inte hade några fakta att komma med, berättar hon.

– Några andra uppmärksammade fall som vi drivit på senare tid och har vunnit gäller då våra medlemmar har utsatts för sexuell diskriminering.

Mercedita Naldoza och hennes kolleger berättar att arbetsgivare runt om i landet hela tiden på olika sätt försöker trakassera fackliga företrädare och att CIU därför får driva rättsliga processer.
– Hittills har vi varit framgångsrika med att stoppa trakasserier mot fackliga företrädare.

Hur fungerar avtalssystemet i den offentliga sektorn?
– Vi har något som kallas CNA, Collective Negotiation Agreement, som inte alls är lika långtgående som kollektivavtalen på den privata sektorn, förklarar Herlina Reyes som är personalsekretare på statistikkontoret och sitter i den lokala fackstyrelsen.

– På den privata sidan kan de förhandla om centrala lönepåslag vilket däremot vi på den statliga sidan inte kan göra. Våra löner sätts genom lagstiftning och är standardiserade.

Har statliga tjänstemän bra löner och andra förmåner?
– Nej, svarar samstämmigt CIU-medlemmarna på statistikkontoret.

– Helt klart är vi underbetalda, säger Herlina Reyes.

– Men vi försöker på olika sätt mobilisera medlemmarna bakom kravet på löneökningar. Under 1999 slet vi nästan ut våra skor vid alla demonstrationer i protest mot svikna löften från dåvarande presidenten Joseph Estrada. Han lovade vid sitt tillträde 1998 fem procents lönehöjning till alla statsanställda men därefter hände ingenting.

– Även om CIU inte kan förhandla om centrala lönepåslag försöker vi på olika sätt lokalt vara kreativa och komma runt detta problem för att få infört andra former av förmåner, säger Mercedita Naldoza.

I avtalen för statsanställda ingår saker som semesterperiodens längd och olika sociala förmåner. Det normala är att fastanställda har 15 dagars betald semester och 15 dagars betald sjukersättning per år. Arbetstiden är fem dagar i veckan, åtta timmar om dagen.

En genomsnittlig lön för en statstjänsteman är 12 000 pesos, drygt 2 500 kronor. Högsta lönen för en chefstjänsteman är 27 000 pesos och den lägsta lönen är 4 000 pesos. Fastanställda får dessutom en extra månadslön i december varje år.

Pensionsåldern är 65 år. Men eftersom pensionen är låg tvingas många hitta extraarbete efter pensionen.

– CIU arbetar aktivt med att påverka politiker i kongressen och senaten att utöka förhandlingsrätten för offentliganställda, säger Mercedita Naldoza.

– Inte minst ifrågasätter vi varför offentliganställda inte innefattas i Filippinernas arbetsrätt. Den filippinska arbetsrätten gäller enbart för den privata sektorn medan vi inte har något som helst skydd Ändå märker vi ständigt att våra arbetsgivare försöker använda arbetsrättens skrivningar mot oss om det tjänar deras syfte, men aldrig om det skulle gynna oss.

– Självklart borde Filippinernas offentliganställda ha fulla fackliga rättigheter!

Har män och kvinnor lika lön för lika arbete?
– Ja. I princip fungerar det så, svarar Mercedita Naldoza.

– Samtidigt finns det fortfarande ett traditionellt synsätt vad gäller mäns och kvinnors löner. Själv fick jag min nuvarande tjänst som avdelningschef enbart tack vare att CIU engagerade sig. Myndigheten förklarade när jag sökte min tjänst som avdelningschef att det var ett arbete enbart lämpat för män. Detta eftersom jag skulle bli arbetsledare för 200 personer, varav många var män som elektriker, chaufförer, mekaniker och liknande. Att männen inte skulle respektera mig som kvinna och arbetsledare. Jag fick jobbet enbart för att CIU engagerade sig i mitt fall.

Mercedita Naldoza har en bakgrund som studentledare under Marcosåren.

– Jag var nära att relegeras på grund av mina politiska aktiviteter på universitet. Men jag har aldrig kunnat hålla tyst inför orättvisor. För drygt 20 år sedan började jag på statistikkontoret. Efter en tid deltog jag i några fackliga seminarier och blev sedan fast i det fackliga engagemanget. För mig kommer idag facket i första hand och karriären i andra hand.

– Min närmaste chef ställde vid ett tillfälle frågan vilket jag egentligen prioriterade, min yrkeskarriär eller facket. Jag svarade direkt facket. Senare blev jag erbjuden ett högre jobb under förutsättning att jag gick ur CIU. Jag förklarade att det var olagligt att försöka påverka någon att lämna facket vid en eventuell nyanställning. Naturligtvis tackade jag nej till det erbjudna jobbet.

Varför är det viktigt att ha fackliga organisationer i den statliga sektorn på Filippinerna?
– Det handlar först och främst om att förbättra arbetssituationen inom statsförvaltningen, säger Mercedita Naldoza.

– Dessvärre är det vanligt att många anställda behandlas dåligt och arbetsmiljön är i många myndigheter undermålig. De som kritiserar dåliga arbetsmiljöer löper stor risk att trakasseras av arbetsledningen. Ett exempel på fackets betydelse är att vi på statistiskkontoret tack vare att CIU är aktivt har lyckats förbättra både arbetsmiljön och våra löner och villkor.

Mercedita Naldoza är gift och har tre barn.

Uppskattar din man ditt fackliga engagemang?
– Som tur var har jag en förstående man, svarar hon.

– Han vågar väl inte annat, skrattar arbetskamraterna som intresserat följer vårt samtal.

– Han kanske inte direkt uppskattar mitt fackliga arbete men förstår mig ändå, förtydligar Mercedita Naldoza.

– Han har förklarat att om jag trivs med det jag gör är det OK för honom. Samtidigt har han tillagt att han inte vill se mig så uttröttad av mitt engagemang att jag gråter av trötthet hemma.

Hinner du med något annat än facket och ditt ordinarie jobb?
– Nej, det blir inte mycket tid över. Jag representerar också CIU i den viktiga opinionsbildningen. Häromkvällen deltog jag i en TV-debatt om situationen för filippinska kvinnor och barn. Några kvällar tidigare intervjuades jag i TV angående högsta domstolens beslut att åtala förre presidenten Joseph Estrada.

– Ja, Mercedita håller på att bli en riktig kändis, säger Herlina Reyes leende.

Herlina Reyes är förutom att vara personalsekreterare kassör i det lokala CIU-facket på statistikkontoret och revisor för hela förbundet

– Jag har arbetat på statistikkontoret i 18 år, berättar hon.

– Min bakgrund är en examen i affärsadministration. Jag är gift och har tre barn som är mellan fem och 14 år. Min man arbetar som sjöman på tyska båtar sedan många år.

Hur trivs du att vara statsanställd?
– Jag uppskattar mitt arbete men upplever samtidigt att vi har dåliga villkor. Min lön är låg om man ser till min kompetens och utbildning. Utöver mitt arbete har jag länge varit mycket aktiv i CIU. När jag började på kontoret och upplevde alla problem här blev jag snart fackligt aktiv. Jag var en av grundarna av vår lokala fackförening och deltog i bildandet av CIU 1987. Idag är det viktigt att ytterligare stärka CIU för att få ökad tyngd i våra krav i kontakterna med regeringen.

Är det inte tufft att i princip själv ha ansvaret för barnen eftersom din man är sjöman?
– Idag bor vår familj hos min mor vilket innebär att hon ställer upp i hushållet och hjälper till med barnen, säger Herlina Reyes.

– Men visst känns det ofta tungt både för mig och barnen att min man större delen av tiden är utanför Filippinerna. Han har ett kontrakt som innebär att han arbetar 10 månader och sedan är hemma i två månader. Orsaken till att min man – liksom miljontals andra filippinare tvingas arbeta utomlands – är att lönerna i vårt land inte räcker till att försörja en familj. Själv har jag 12 600 pesos i månaden. Det är otillräckligt med tanke på att vi har tre barn. Att ha barn i skolan är dyrt på Filippinerna och levnadskostnaderna är höga i Manila vad gäller bostad, mat och resor.

– Jag och min man vill ge våra barn en bra utbildning som start i livet för att ge dem en bättre framtid.

Trots att du alltså i praktiken närmast är ensamstående med barn har du valt att engagera dig i CIU. Varför?
– För mig har det blivit något av en kallelse, svarar Herlina Reyes.

– Genom att jobba fackligt gör jag min insats för att hjälpa filippinska löntagare och mina närmaste arbetskamrater. I min fackliga verksamhet försöker jag alltid göra så gott jag kan. Visst kan tiden ibland kännas otillräcklig men jag försöker hinna med att planera min tid så att jag både ska hinna med barnen, det fackliga arbetet och mitt ordinarie arbete. Fast visst blir det ofta uppoffringar och långa dagar.

Vad anser du om den förra administrationen?
– Estrada var en totalkorrupt president, en skam för Filippinerna, säger Herlina Reyes med eftertryck.

– CIU på statistikkontoret var därför bland de första fackliga organisationerna att ställa upp på de stora demonstrationerna som ledde till att Estrada tvingades avgå. Själv var jag på plats redan första demonstrationskvällen och deltog sedan hela tiden.
Litar du mer på president Gloria Macapagal Arroyo och hennes administration?

–Vi får än så länge lita på henne, ge hennes regering en chans även om hon kommer från de traditionella politiska familjerna. Men räkna med att CIU noga kommer att följa hur den nya administrationen agerar.

Eftermiddagen har gått över i tidig kväll och bland personalen på Manilas statistikkontor börjar märkas en ökad aktivitet. Plakat och banderoller plockas fram och på gatan märker jag att ett antal minibussar har kört fram. Planeringen har börjat inför den nattliga 12-timmarsdemonstration som CIU ska genomföra framför turistdepartementet med krav på att minister Gordon ska avgå.

Filippinerna


Befolkning: 75 miljoner invånare.

Religion: Övervägande kristen, katolsk befolkning.

Valuta: En peso är drygt 20 öre.

Självständigt: 1946 även om USA fortsatte att ha ett stort inflytande.

Statsskick: Diktatur under Ferdinand Marcos tid. Ekonomin låg i ruiner när han störtades 1986. Även om Filippinerna har demokratiserats har ekonomin fortsatt att utvecklas svagt. President Joseph Estrada som tillträdde 1998 fick avgå efter omfattande demonstrationer där fack och företag gick sida vid sida. Ny president är Gloria Macapagal Arroyo.

Export: Arbetskraft. Mellan fem och sex miljoner filippinare beräknas arbeta utomlands som hembiträden, sjuksköterskor, byggnadsarbetare mm.

Levnadsnivå: BNP/invånare var förra året drygt 1 000 dollar (i Sverige över 25 000). 40 procent beräknas leva under fattigdomsstrecket, fem procent äger 80 procent av tillgångarna.
Arbetslöshet: Den officiella siffran är knappt 12 procent. Dessutom anses 17 procent undersysselsatta.

Facklig anslutning: 10–15 procent av de som arbetar i industrin, i servicesektorn och offentlig verksamhet. Ännu färre täcks av kollektivavtal.

Fackfakta
De organisationer som CIU konkurrerar om medlemmar med är PS-Link och Courage. PS-Link tillhörde tidigare centralorganisationen TUCP som står långt till höger men är idag mer självständigt. Courage står det maoistiska kommunistpartiet nära och vägrar ha samarbete med andra organisationer. CIU har under senare tid haft flera gemensamma seminarier med PS-Link.

CIU och PS-Link har vardera drygt 40 000 medlemmar och Courage troligen något färre. Officiell statistik visar att drygt 100 000 stats- och kommunaltjänstemän är fackligt organiserade. Samtliga tre organisationer är med i PSI, den fackliga internationalen för offentliganställda.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA