»Bridge är ett utmanande spel«
Jonas Lundberg, arbetsförmedlare i Västerås, laddar inför höstsäsongens
tävlingar. Men det är de mentala musklerna snarare än benstyrkan som behöver tränas när man spelar bridge.
Vad är det bästa med bridge?
– Det är ett utmanande spel. Det händer nya saker hela tiden, man måste fatta beslut och ha ett bra samarbete med sin partner. Man får också en träning i att se vilken sorts människor man har framför sig. Och det är mycket känslor som kommer upp. De flesta vet vad fyrmanswhist är och hur oense man kan bli, och det är bara en västanfläkt mot hur det kan vara i bridge. Fast det är lugnare nu än på 70-talet, då var folk ständigt i luven på varandra.
Hur kom du in i bridgevärlden?
– Mina föräldrar spelade. Sedan gick jag till sjöss och tog med mig bridgeböcker, och provade på när jag kom hem igen. Nu har jag varit med i ABB Bridgeklubb, den meritmässigt bästa klubben i Västerås, i 40 år.
Blir du bättre och bättre med åren?
– Nej, det har med träning att göra. Som Ingemar Stenmark sa: »Ju mer jag tränar, desto mer tur har jag.« Möjligen behåller man lite av den kunskap man en gång skaffat sig, men i dag gör jag misstag som jag inte hade gjort för 30 år sedan, när jag var på topp. Nu spelar jag bara på måndagar och varannan torsdag.
Vilka är det som ägnar sig åt bridge?
– Det är nog spelare, man söker spänningen. Och gillar man att spela kort vill man till slut ha utmaningar. Men det är svårt att få med ungdomar, bland dem är det poker som har kommit starkt. Det är ju också ett väldigt svårt spel på hög nivå, men det är kortare inlärningstid än bridge. Där har bridgen ett problem. Men jag har haft ett par kurser på jobbet, och ska kanske starta en till.
Hur ser din spelstrategi ut?
– Min grundregel är att ta så lite risker som möjligt. Det gäller att hela tiden fatta statistiskt bra beslut, och jag chansar inte på det som fungerar en gång av tio. Men det finns de som är risktagare. Det är nästan som deras livsluft, en livsfilosofi.
Har spelandet påverkat din egen livsfilosofi?
– Ja, jag tycker att det har utvecklat mig som människa. Jag har blivit mer inriktad på att hitta lösningar, och behöver inte alltid få rätt. Bridge ger också en slags etisk fostran – om man fuskar är det tack och adjö. Jag får exempelvis inte visa med mitt minspel om min partner gör något dåligt, för det ger partnern otillåten information – och motspelarna gott självförtroende.
Har du alltid samma partner?
– Ja, vi har spelat tillsammans i många år. Han är en riktig vinnarskalle, och reagerar om jag gör ett fel. Det har vi diskuterat mycket. Man får ha lite överseende och generositet.
För ABB Bridgeklubb börjar snart hösttävlingarna i division 3. Hur tror du det går?
– Jag vet inte, vi har kommit tvåa de senaste åren. Det är dagsformen som avgör, och så måste man ha lite flax också. Men kommer vi upp till division 2 blir det elitspel. Då blir det
oerhört tufft.