Annas toppresa gick till Mount Everest

FÖRDJUPNING: INTERVJU2008-04-22

Anna Levin, ST-medlem på Arbetsförmedlingen, har förverkligat en dröm. Hon har nått 6 000 meters höjd på världens högsta berg, Mount Everest.

När nådde du ditt mål?

– Den 29 oktober 2007 klockan 14.30 lokal tid stod jag på 6 000 meters höjd. Inte högsta toppen, men en prestation ändå! Jag grät glädjetårar medan vindarna blåste orkanstyrka kring mig så att jag knappt kunde stå.

Vad betyder det för dig?

– Väldigt mycket! Alla människor har en dröm, nästa steg är en vision som ska bli ett mål. Det försöker jag implementera på mina arbetssökande. För mig har drömmen varit Mount Everest och det beror nog på att jag växte upp i Kiruna och har fjället »runt hörnet«. Jag får alltid en euforisk känsla av höga berg.

Hur förberedde du dig?

– När jag var vattenpolotränare i USA kom jag i kontakt med Positive mental attitude, som lärde mig att tänka positivt. Hemma gick jag igenom alla svårigheter som medföljer turen – syrebrist, lufthunger, höjdsjuka, aptitlöshet, muskelvärk, huvudvärk och annat. Man måste bearbeta dem i förväg, för när man är på väg kan man inte gå igenom den processen.

Vad var du mest rädd för?

– Ingenting. Jag är flygrädd och var mest rädd för flygresan.

Hur hanterade du svårigheterna?

– Med positivt tänkande, men jag diskuterade också problemen med Jack Berg som var med och som tidigare deltagit i två expeditioner till Mount Everest. Till problemen hör att man får en allmän sjukdomskänsla när man ger sig upp på höga höjder. Ungefär 60 procent drabbas av mildare symtom, cirka 30 procent av måttliga och fem procent av allvarliga symtom som medvetandeförlust, blå läppar, andfåddhet och eventuellt hjärnödem.

Men du tränade väl fysiskt?

– Jag styrke- och löptränade. Turen krävde också läkarundersökning, en hög höjd-försäkring och att jag förberedde min familj. Mina anhöriga var väldigt oroliga.

Hur mådde du?

– I min grupp – tre kvinnor och nio män – blev flera dåliga men jag klarade mig bra på hög höjd genom att sakta gå 30 steg, vila fem sekunder, och fortsätta så. Stannade man längre var det svårt att komma igång igen. Medan vi gick uppåt Mount Everest såg vi flera helikoptrar som hämtade ner sjuka och en engelsk grupp hade ett dödsfall. Helikoptrarna går inte ovanför dödszonen på 8 000 meter.

Hur klarade att ni att forsla den utrustning som krävdes?

– Vi hade sex bärare som bar 30 kilo var och fyra sherpas var våra guider.

Vilka minnen är starkast, utöver att du nådde målet?

– Jag blev fascinerad av det vackra berget Amadablam, 6 855 meter högt, som man ser från alla väderstreck. Och att jag fick träffa den 92-åriga sherpa som var med, när Mount Everest bestegs för första gången 1953.

Vad ska du göra nu när du förverkligat din dröm?

– Nu ska jag »fåtöljfundera« på nästa projekt – att gå in i Tibet mot Amadablam.

Inlagt av marcello (ej verifierad) fre, 04/25/2008 - 15:01
Vilken klippa!!

Det är inte längre möjligt att kommentera artikeln.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA