Ambitiös plan – svagt intresse
MALMÖ. Länsstyrelsen i Skåne ville öka den etniska mångfalden genom att ta in praktikanter som sedan skulle kunna erbjudas arbete. Men det blev färre platser och kortare tid än tänkt och ingen har anställts. Nu försöker man lära av erfarenheterna.
Näst Stockholm ligger Skåne län högst i landet i fråga om andelen invånare med utländsk bakgrund. Men på länsstyrelsen är det bara 2,5 procent av de anställda som har ett annat modersmål än svenska.
–Femtiotvå procent av alla Malmös skolbarn har en annan bakgrund än svensk. Man måste förbereda sig när kundunderlaget förändras, säger Esmaeil Salehi, integrationshandläggare på myndigheten.
I likhet med kollegorna i Stockholms län tänkte sig länsstyrelsen att satsa på såväl personalutbildning i mångfaldsfrågor som praktikantplatser för invandrade arbetslösa akademiker.
Tio praktikanter skulle erbjudas ett års arbete – sex månaders praktik och sex månader visstidsanställning, i huvudsak finansierat av arbetsförmedlingen.
Men flera problem uppstod. Det blev bara sex praktikanter, dessa började vid olika tidpunkter och tre hoppade av före praktiktidens slut. Nu är projektet formellt avslutat, men en praktikant som varit mammaledig är kvar. Ingen praktikant har fått fast anställning hittills.
Enligt länsstyrelsens egen utvärdering berodde svårigheterna att få in praktikanter på bristande intresse både hos de arbetslösa och de tilltänkta mottagande enheterna på myndigheten.
Den uppfattningen delas av Sofia Rönnqvist på Malmö högskola, som också har följt och utvärderat projektet. De arbetslösa upplevde satsningen som osäker, då många varit med om liknande projekt förr men ändå inte lyckats ta sig in på arbetsmarknaden. Osäkerheten fanns också bland praktikanterna, vilket kan ha bidragit till avhoppen. Exempelvis valde en person att i stället skaffa sig en svensk universitetsexamen, eftersom han ansåg det mer gångbart.
Vissa chefers låga engagemang var en annan svag punkt. För att lyckas bättre nästa gång måste chefernas intresse bli större och framtidsutsikterna för praktikanterna göras säkrare, anser Sofia Rönnqvist. Kanske bör man hellre satsa på ett trainee-program där kandidaterna väljs ut noggrant och sedan garanteras en anställning på länsstyrelsen.
I den positiva vågskålen kan läggas att praktikanterna blev väl mottagna och uppskattade sina arbetsuppgifter, att handledarna blev engagerade och finns som en resurs för framtiden samt att praktikanttiden flöt på utan några större kultur- eller kommunikationskrockar.
Länsstyrelsens projektsekreterare Miia Uski är nöjd med den utbildning som genomförts. Men även hon påtalar att förankringen bland cheferna förmodligen inte var tillräcklig.
–Ledarnas stöd är viktigt, säger hon, men det framkom att de inte kände sig riktigt delaktiga. Det är en lärdom att vi måste engagera dem på ett annat sätt.
Nu står rekryteringsrutiner och en mångfaldsplan på dagordningen. Länsstyrelsen måste bli bättre på rekrytering och ha mångfaldsperspektiv, fastslår Miia Uski.
– Det gäller att inte gå förbi namn som man inte kan uttala eller uttyda som man eller kvinna, eller för att man inte har en uppfattning om personens utbildning. Och om man vill förnya den offentliga sektorn kan man inte heller ställa höga krav i platsannonserna på erfarenhet av offentlig förvaltning.
– Vi har även föreslagit att underrepresenterade grupper ska gå före vid lika meriter, tillägger Esmaeil Salehi.
Den kommande mångfaldsplanen måste ha konkreta mål för att bli effektiv, anser han: x procent anställda med utländsk bakgrund inom x antal år.
– Men människor måste få definiera sig själva, betonar Miia Uski.
Integration är en långsiktig process, konstaterar Esmaeil Salehi, och länsstyrelsen som organisation håller långsamt på att öppna sig.
– Vi måste se behovet i organisationen, och inte bara arbeta utifrån att lagen kräver det, säger han. Man måste satsa medvetet i dag för att få ut något senare. Men man ska inte kompromissa om kompetensen. Det skulle motverka sitt syfte och leda till att människor tar anstöt.
