Vi vill ha nya order
De senaste åren har Arbetsförmedlingen genomgått stora förändringar. Trots det är Arbetsförmedlingens roll i framtiden mer oklar än på mycket länge. Därför har ST inom Arbetsförmedlingen tagit initiativ till en debatt under Almedalsveckan. Det skriver Helena Perlerot och Lars-Erik Backström.
Under de senaste åren har Arbetsförmedlingen genomgått stora förändringar. Tjugotvå myndigheter blev en och försöket med samordnad länsförvaltning på Gotland upphörde. Till detta kom en mängd justeringar i den programpalett som är en väsentlig del av arbetsförmedlarnas verktygslåda.
Men det var inte nog med det, Arbetsförmedlingen började också upphandla det som kom att kallas »kompletterande aktörer« – inget konstigt i sig då till exempel arbetsmarknadsutbildning har upphandlats under mycket lång tid.
Det konstiga är nog att ingen av beslutsfattarna vill kännas vid att detta också leder till en ökad byråkratisering av Arbetsförmedlingen. Att kvalificerade arbetsförmedlare och handläggare får ägna mer och mer av sin arbetstid åt att administrera andras arbetsförmedlande. I dag har vi över 1 000 avtal med kompletterande aktörer som ska kontrolleras.
Det är tilltalande att politiker har uppmärksammat att Arbetsförmedlingen ger en god service. För oss på Arbetsförmedlingen är det ingen nyhet, eftersom självserviceinstrument för både arbetssökande och arbetsgivare byggts ut under en lång period för att frigöra tid för att kunna ge en bättre personlig service. Också den nationella kundtjänsten, som byggts ut under de senaste sex åren, har väsentligt ökat tillgängligheten. Dessutom finns det många kolleger som, oavsett färgen på våra politiska uppdragsgivare, alltid har arbetat med ett tydligt individperspektiv vad gäller både arbetssökande och arbetsgivare. För arbetsförmedlarna har »hattandet« och bytet av namn på olika program skapat fler hinder för god service än möjligheter till densamma, vilket tydligt framkom i STs rapport Arbetsförmedlingen och jobbkrisen från 2009.
Varje regering och statsråd vill självklart sätta sin prägel på de statliga myndigheterna och om det är något som personalen på Arbetsförmedlingen är van vid så är det förändring. Det senaste påfundet är lagen om valfrihetssystem, som marknadsförs som en möjlighet för den enskilde arbetslöse att få mer arbetsförmedlande att välja på. Men frågetecknen är många kring denna lag. För det första är det otydligt om och i vilken omfattning som även frågor för myndighetsutövning kan komma att hanteras av olika entreprenörer. För det andra finns ingen konsekvensanalys vad gäller risken för en ökad byråkratisering av Arbetsförmedlingens arbete. För det tredje verkar det vara viktigare att olika aktörer kan välja att agera på en arbetsförmedlingsmarknad än att skapa effektiva mötesplatser på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen kommer att leverera det som beställaren beställt, men kanske ska beställaren titta över sin order ännu en gång?
När tempot på arbetsmarknaden ökar blir den nationella arbetsmarknadspolitiken troligen viktigare och viktigare, i varje fall om den syftar till att varje individ ska få rätt service vid varje given tidpunkt. I detta ingår, som vi ser det, en stor lyhördhet för både regionala, lokala och individuella behov – något som kan åstadkommas genom att det nationella intresset kan samverka på olika nivåer.
Det finns förändringar som skulle kunna genomföras för att förtydliga Arbetsförmedlingens uppdrag och ge möjligheter att rusta och stärka individen samtidigt som servicen till
arbetsgivarna skulle bli smidigare. Något som enligt vår professionella uppfattning skulle underlätta detta arbete vore att ta bort flera av dagens begränsningar när det gäller möjlig-
heten för arbetssökande att ta del av arbetsmarknadspolitiska program. Varför ska det till exempel vara så att ungdomar inte får anvisas yrkesinriktad utbildning under längre tid än tre månader? Och varför måste arbetssökande vara arbetslösa i sex månader och över 25 år för att få flytten betald när de fått arbete på annan ort? Ungdomar är den grupp som är undantagna från de flesta möjligheter att kunna stärka sin position på arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingens roll i framtiden verkar mer oklar än på mycket länge. Därför har ST inom Arbetsförmedlingen tagit initiativ till en debatt under Almedalsveckan. I denna debatt kommer såväl representanter för arbetsmarknadens parter som de politiska alternativen att komma till tals i ett samtal. Där hoppas vi att synen på arbetsmarknaden och arbetsmarknadspolitiken blir tydligare.
Helena Perlerot
Ordförande, ST inom Arbetsförmedlingen
Lars-Erik Backström
Förste vice ordförande, ST inom Arbetsförmedlingen
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
