Våra rättigheter tas bort
Fallet med den sparkade klubbordföranden på Connex är som jag ser det bara toppen av isberget i en sedan länge pågående avveckling av de friheter och rättigheter våra förfäder med blod, svett och tårar fick kämpa sig till.
Jag har varit engagerad i föreningsverksamhet med studiefacklig start under det sena 60-talet och sedan har det fortsatt. Då jag inriktat mig på att jobba främst på det lokala planet med slitet på marknivå nära oss berörda, har jag ju fått vara med om hur även fackliga ombud börjat plocka åt sig högre arvoderade uppdrag och samtidigt med detta distanserat sig allt mera från de medlemmar de ska företräda.
Den fackliga kraften måste byggas på ett starkt medlemsengagemang och den utarmas snabbt när det blir för långa avstånd och stora skillnader mellan medlemmens livsvillkor och de högre placerade fackliga företrädarna.
Jag var i Lissabon i mitten på 70-talet efter den portugisiska revolutionen och kom i samtal med några portugiser. En av dem hade varit gäststudent i Uppsala. Jag reagerade över att de var så många tiggare i Lissabon och att levnadsvillkoren verkade vara så ojämlika. De menade då att jag kom från Sverige och det var något närmast unikt när det gällde fördelningspolitik och jämlika sociala förhållanden.
Han som studerat i Uppsala framhöll att vi hade en fungerande maktbalans mellan exempelvis arbetsgivare och facket, som vi reglerade med skrivna avtal och ett socialförsäkringssystem som täckte alla medborgare. De hade sin vision klar: de ville kopiera den ”svenska modellen”.
Den svenska modellen har snabbt försämrats och sedan flera år tillbaka har vi tiggare på gatorna i Stockholm city och T-banan. Samtidigt som antalet nyrika ökat med direktörer, som tillskrivit sig miljonlöner, i spetsen, har antalet arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade och lågavlönade som lever på eller under ”marginalen” ökat dramatiskt i antal sedan 90-talets ekonomiska kollaps.
Det ”drar isär” med växande klyftor och då vet vi genom internationell forskning att det värsta som kan drabba ett samhälle är just att skillnaderna mellan människors levnadsförhållanden blir för stora. Det leder till sociala spänningar, oro, skärpta motsättningar och ett allt värre demokratiskt underskott.
Vi kan nu se exempel på detta på regeringsnivå när lagminister Bodström, son till en fackföreningsman, sitter och filar på lagförslag där polisen ska få långtgående befogenheter att ingripa i människors liv utan att det behöver finnas någon konkret brottsmisstanke. Om sedan EU-domstolen med uppbackning av EU-kommissionärer underkänner de svenska kollektivavtalen som maktfaktor mellan parterna inom unionen är facket utslaget och vi har återgått till de svenska förhållanden som rådde för bortåt 100 år sedan.
Connex agerande passar väl in i detta sammanhang. De är ju ett multinationellt franskägt bolag och de har sannolikt inte satsat på T-banan i Stockholm eller tåg i Norrland för att ge oss resenärer en bättre service utan för att de vill dra åt sig mesta möjliga intäkter så länge det går.
De har nu kunnat konstatera att SLs politiker ”håller tyst” och låter Connex köra trafiken med ständiga förseningar, som drabbar oss resenärer och stressar personalen. Och när de nu tror att EU kan komma att ”sparka” facket så passar de på att ”sparka” en engagerad och drivande klubbordförande för att få den ”lojalitet” de behöver för att fortsätta att utarma trafikservicen, köra med personalen och dra in mesta möjliga pengar till bolaget.
Så ”sparkandet” av klubbordföranden i T-banan kan bli ett pilotfall som i hög grad kan komma att beröra facklig verksamhet långt utanför T-banan.
Lennart Berget
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
