Våga plugga efter 50!
Jag började studera igen vid högskolan när jag var 54 år och det har varit en väldigt positiv erfarenhet, skriver Inger Wadman. Här ger hon råd till andra 50-plussare som vill börja studera.
Jag var 54 år och anställd inom högskolan när jag fick idén att bygga på min högskoleexamen, skriva C-uppsats och ta en kandidatexamen. Det har varit en väldigt positiv erfarenhet för mig, och därför vill jag dela med mig av mina erfarenheter och ge några råd – med förhoppningen att uppmuntra andra att våga göra samma sak.
Det var över 30 år sedan jag gick informationslinjen. Ämnet informationsteknik fanns inte längre, så jag började med att fråga olika högskolor om jag var behörig till C-kursen i medie- och kommunikationsvetenskap. Behörig var jag bara i Karlstad, där jag tidigare hade läst. Jag sökte alltså kursen, förvarnade min omgivning och fick chefens löfte om tjänstledighet.
Sedan gjorde jag en budget. Jag kunde bo gratis i min sommarstuga. Däremot var jag beroende av bil och hade samma utgifter som vanligt för lägenheten i Stockholm. Jag hade betalat mina sista studielån och ville inte börja om med nya, men jag räknade med att klara mig med de sparade pengarna och på studiebidraget, drygt 3 000 kronor i månaden. För januari skulle jag inte få något, då rätten till studiemedel upphör det år man fyller 54.
När beskedet kom att jag var antagen till kursen, tackade jag ja, även om jag började tveka om det verkligen var värt att lägga tid, kraft och pengar på studier i min ålder. Sista dagen på semestern lämnade jag min sommarstuga och körde hemåt för att börja jobba dagen efter. Och där i bilen bestämde jag mig för att trots allt fullfölja det jag hade satt i gång.
Hur var det att plugga?
En riktig utmaning! Jag var minst 30 år äldre än kurskompisarna, men det svåraste var att jag inte hade läst samma kurser som de. 1980-talets informatörsutbildning hade inte fokus på kommunikationsteorier och forskning, som nu var en tung del av kursen. Det var mest självstudier och vi läste tjocka forskningssammanställningar på engelska och fyra–fem metodböcker.
Men livet som student var härligt – jag njöt av närheten till naturen och framför allt av att rå över min egen tid.
Hur gick det sedan?
Nu är jag klar med uppsatsen, har ansökt om examensbevis, och är tillbaka på jobbet med nya arbetsuppgifter inom kommunikation. För mig har en enda termins studier gett nya kunskaper, inspiration och ett nytt, roligt jobb.
Men den viktigaste lärdomen är att det inte var för sent. Det går att fortsätta att utvecklas om man vågar ta chansen!
Jag vill dela med mig av några råd till andra 50-plussare som vill börja plugga igen:
- Var medveten om dina drivkrafter! Vill du plugga för att utvecklas eller vill du mest ta en paus från ett jobb du inte trivs med?
- Läs något du verkligen är intresserad av! Ditt engagemang i ämnet blir en extra drivkraft som hjälper dig igenom svårigheterna när det känns trögt och jobbigt.
- Se över din ekonomi innan du bestämmer dig! Be om ett möte med banken.
- Du har rätt till tjänstledighet för studier, men tala med din arbetsgivare i god tid. Kanske kan du jobba deltid under studietiden. Går du en längre utbildning över flera terminer kan du jobba på loven.
- Från och med 1 juli 2014 kan du få studiemedel upp till 56 års ålder – du kan läsa mer på CSNs webbplats.
- Prata med kursansvarig lärare innan du köper alla böckerna på litteraturlistan. En del böcker är referenslitteratur, andra kan du som student få gratis tillgång till som e-böcker genom universitetsbiblioteket.
- Skaffa en laptop eller läsplatta – den är användbar också för att anteckna på föreläsningar.
- Sista ansökningsdatum för höstterminen är 15 april. Läs mer på http://www.antagning.se.
Inger Wadman
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
Vi var malplacerade.