Upprörande godta utköp
Vare sig fackföreningar eller företag tjänar på det utbredda systemet med utköp av personer som arbetsgivaren vill bli av med, skriver personalchefen Laila von Schéele.
I Sverige sker ständigt så kallade utköp. Med detta menas att arbetsgivaren och den anställde kommer överens om att anställningen ska upphöra. För att den anställde ska acceptera det så utbetalas ett penningbelopp. Beloppets storlek beror på hur länge den anställde har varit anställd, hur gammal den anställde är och vilken befattning den anställde har. Oftast är summan mellan en och tre årslöner.
Enligt svensk arbetsrättslagstiftning finns det endast två skäl till uppsägning från arbetsgivarens sida:
- 1) Uppsägning på grund av arbetsbrist
- 2) Uppsägning av personliga skäl
Självklart kan den anställde alltid själv avsluta sin anställning med uppsägningstid enligt lag och avtal.
Vi kan vara stolta över svensk arbetsrättslagstiftning och det ligger i både fackets och arbetsgivarnas intresse att den efterlevs. Tyvärr har båda parterna övergivit värnandet om anställningstrygghet genom alla de utköp som görs.
Själv har jag, som representant för arbetsgivarparten, ofta deltagit i utköpsprocesser. När samtalen om utköp startas har den anställde redan »accepterat« att bli utköpt, men det har oftast skett i förtvivlan och efter en lång process där den anställde tappat självkänslan och förmågan att förändra sin arbetssituation. Under en längre tid har chefer och medarbetare framfört kritik och påpekat brister hos den anställde. Hon eller han ser till sist bara en flyktmöjlighet, nämligen att bli utköpt och få smita ut bakvägen med avvisandet, utstöttheten och ensamheten svidande i själen. Oftast tror den utköpte att det enda alternativet är att bli uppsagd. Och självklart finns det ingen saklig grund för uppsägning, för om det funnits en sådan så hade arbetsgivaren redan sagt upp den anställde – och sluppit en kostnad på två till tre årslöner.
Att fackförbund går med på utköp är förvånande och upprörande. Den svenska arbetsrättslagstiftningen samt kollektivavtal är den enda »verktygslåda« som förbunden kan och ska använda för att värna om arbetstagarnas villkor. När de går med på utköp överger de verktygslådan och frånsäger sig ansvaret för att bevaka att arbetsgivarna följer lag och avtal.
Eftersom jag inte representerar facken så kan jag inte redovisa varför de så ofattbart villigt går med på att arbetsgivarna betalar sig fria från den svenska arbetsrätten. Kanske tror facken att de tillvaratar medlemmens intresse och verkställer dennes önskan. Men det facket i verkligheten gör, är att slänga en livboj till den anställde när denne håller på att drunkna, i stället för att hjälpa honom till grunt vatten och åtgärda orsakerna till att han höll på att drunkna.
I riksdagsdebatterna kommer ofta frågan upp om att förändra arbetsrätten. Då sluter fackförbunden upp massivt och vill absolut inte förändra någon lagtext. När å andra sidan fack och arbetsgivare möts på arbetsmarknaden för att avtala sig förbi anställningstryggheten, så hörs inte en viskning i protest – debatten uteblir.
Att offentliga och privata arbetsgivare föreslår utköp är inte förvånande. Det ligger i deras intresse att lösa ett personalproblem och eftersom den arbetsrättsliga lagstiftningen begränsar möjligheten att säga upp en anställd så betalar man sig fri från lagstiftningen. Men som representant för arbetsgivaren kan jag likväl se fördelarna med att utköpen upphör.
1) Ökad lönsamhet
Utköp innebär höga kostnader vilket försämrar lönsamheten.
2) Sund företagskultur
Genom att acceptera ett utköp ger företagen alla anställda en signal som säger att »om du inte presterar så är det endast ditt fel och då åker du ut«. Detta skapar rädsla och oro hos alla medarbetare. Rädda medarbetare är inte produktiva.
3) Arbetsgivaren tvingas agera tidigare
Det är arbetsgivarens/chefens ansvar att sätta tydliga mål, leda verksamheten, skapa motivation och följa upp, samt
initiera de förändringar som behövs. Om en medarbetare inte presterar enligt tydliga mål, är det arbetsgivarens/chefens ansvar att göra något åt det. Det kan eventuellt behövas samtal om mål, prestation, resultat, förhållningssätt och regler – eller så krävs kompetensutbildning, omfördelning av arbetsuppgifter eller omplacering. Utköp är en slutstation och många gånger ett kvitto på att arbetsgivaren brustit i sitt ansvar.
4) Förbättrat ledarskap
Om en medarbetare brister i resultat kan det faktiskt bero på bristande ledarskap eller andra faktorer än just den att medarbetaren själv fungerar dåligt. Genom att köpa ut medarbetaren tror arbetsgivaren att problemen är lösta, vilket innebär att den inkompetenta chefen eller de bristande rutinerna kvarstår. Verksamheten behöver kanske i stället en annan chef, ett tydligare ledarskap, tydligare mål, bättre uppföljning, etc.
5) Professionell personalpolitik
Brister i personalpolitiken, såsom oprofessionella rekryteringar och/eller oförmåga till optimal bemanning, leder till »utköpssituationer«. Optimal bemanning innebär att om en anställd (trots gott ledarskap, tydliga mål, feedback etc) inte presterar, så krävs en förändring av den anställdes arbetsuppgifter, antingen inom dennes befattning eller genom förflyttning till annan befattning. Med professionell personalpolitik åtgärdas problem, felbemanning och bristande ledarskap långt innan en utköpssituation uppstår.
Mitt syfte med denna artikel är att skapa en debatt som jag hoppas leder till att utköp upphör och att vi följer våra arbetsrättsliga lagar. Då får vi ett mer humant och rättssäkert samhälle.
Laila von Schéele
personalchef Moderna museet, för närvarande tjänstledig för att vara vikarierande personalchef på Skansen
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
