Universiteten kan bidra till att stärka demokratin
Universiteten har en viktig roll att spela genom att bidra till tilliten i samhället, skriver Linnéuniversitetets rektor Peter Aronsson. Han framhåller också universitetens möjlighet att skapa och föra ut den komplexa kunskap som behövs för att möta vår tids största hållbarhetsutmaningar.
Den moderna demokratin formades ur upplysningens frigörande av tron på individens rätt och förnuftets överlägsna kraft. Den är inte någon naturlag utan en kulturell vinst och en samhällelig lärprocess.
Kulturinstitutioner – tidigare framför allt kyrkan, senare museer och skolor, television och radio – berättar för oss vilka vi är och skapar ideal om våra plikter och rättighet. Mellan de formella samhällsinstitutionerna prövar och utvecklar familj och grannskap, föreningsliv, fackföreningar och arbetsplatser, politiska partier och sociala medier nya idéer och umgängesformer.
Det bygger vår förmåga att samarbeta och lösa konflikter framgångsrikt och bäddar för kloka lösningar. Men om lärandet misslyckas, skapas destruktiva frontlinjer svåra att överskrida.
Idén om demokratins överlägsenhet är inte bara förankrad i mänskliga rättigheter utan också i en bevisad överlägsenhet i att bäst svara på många individers hopp om en bättre framtid, och överbrygga fruktan för att bli övergiven i svåra stunder.
Det är i tvivel på den förmågan som den våg av ifrågasättande vi sett får sin näring. Den kommer till uttryck i populism, kunskapsförakt, hot och trakasserier mot demokratiska institutioner. Ifrågasättandet kommer inte bara från etablerade totalitära stater utan oroande nog från stora grupper inom stabila demokratier. Jag tror det bottnar i ett outtalat tvivel på om demokratierna verkligen förmår leverera en bättre framtid än exempelvis Kina. Framstegen för Kina och förändringarna i en globaliserad ekonomi kantrar den världsekonomiska dynamiken och bidrar till ökade klyftor. I väst arbetar allt fler under osäkra och sämre villkor med dystra framtidsutsikter.
Om vi ska kunna bevisa att demokrati, tron på förnuft och mänskliga rättigheter fortsatt är de bästa vägarna till ett gott liv och en hållbar värld, så har universiteten två avgörande roller att spela.
Universiteten kan skapa och föra ut den komplexa kunskap som behövs för att möta vår tids största hållbarhetsutmaningar, formulerade i FNs handlingsplan Agenda 2030. Lösningarna för att uppnå de globala målen i Agenda 2030 har dessbättre också de ekonomiska framstegen för ett hållbart samhällsbygge på sin sida.
Universiteten ger också en skolning in i upplysningstraditionen och bidrar till den tillit och det medborgarskap som ger en gemensam kunskapsbaserad grund för ett socialt stabilt och inkluderande samhällsbygge.
Dessutom är universiteten delar av en global akademi med en god värdegrund som samtidigt har en lokal förankring som verkar i alla delar av världen. Jag blev varse detta hoppfulla faktum då vår internationella organisation International Association of Universities, IAU, möttes i Mexiko i november 2019 för att diskutera inte om, utan hur, vi ska bidra till Agenda 2030. Att använda denna kraft för att på saklig grund stärka framtidshopp och demokratisk kultur är i dag mer angeläget än på länge. Det är avgörande för en livskraftig framtid för både natur och människor, både här hemma och i vår gemensamma värld.
Peter Aronsson
Rektor vid Linnéuniversitetet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
