Timanställning leder till problem
Många lider av den otrygghet och de begränsade inkomster som timanställning innebär. Det är arbetsgivarna som är vinnarna, skriver Jan-Ove Jönsson.
Jag reagerar när jag läser artikeln »SJ säger upp – och får fler timanställda« i Publikt nr 12. Man skymtar från STs företrädare ett tamt konstaterande att så verkligen är fallet. Själv har jag tryckt på i frågan om så kallade timanställda, dock utan någon respons från ST.
SJ är inte den enda arbetsgivaren som gör detta. Denna »anställningsform« är vanlig. Inom spårtrafiken säger SJ, Arriva, Veolia med flera upp personal och erbjuder timanställning, visstid, deltid och andra varianter. Är det så vi vill och ska ha det framöver? Om inte – vad görs för att stävja detta?
När det talas om arbetslöshet glöms ofta bort att hundratusentals människor som är timanställda inte är fullt sysselsatta trots att de skulle vilja vara det. Även om några är nöjda med att jobba på detta sätt – jag är en av dem – så är det många fler som lider av den otrygghet och de begränsade inkomster det innebär.
Som timanställd har man inte samma möjligheter som en tillsvidareanställd. Att exempelvis låna pengar till ett boende kan vara omöjligt.
Vinnarna är arbetsgivarna. De behöver ju inte ha mer än ett minimum av tillsvidareanställda och kan täcka upp med timanställda som de inte behöver ta någon större hänsyn till. Men arbetsgivarna tar för givet att de timanställda ska stå beredda så fort telefonen ringer. På 1800-talet kallade man det för daglönearbete.
Begreppet »timanställning« används allt oftare, trots att det inte förekommer i lagen. Det finns endast två anställningsformer: tillsvidareanställning och tidsbegränsad anställning, varav timanställning är en avart av den senare.
För den enskilde kan en anställning av det här slaget skapa många problem. Jag ska här ge några exempel.
Eftersom timanställning i praktiken är en tidsbegränsad anställning ska det skrivas anställningskontrakt för varje arbetstillfälle. Där ska tjänstgöringsgraden anges och anställningsperioden specificeras. Men så går det inte till.
Frågan kan ställas på sin spets exempelvis vid en olyckssituation – finns det då ett anställningsförhållande? Det kan vara avgörande för arbetsgivaransvar och försäkringar.
Som timanställd kan du i princip ha en löpande anställning i det oändliga, men också en anställning som plötsligt tar slut.
Då spelar det ingen roll om det i ett anställningskontrakt finns en ömsesidig uppsägningstid om exempelvis en månad. Det är bara arbetsgivaren som kan dra nytta av en sådan uppsägningstid – om den timanställde själv vill tacka för sig och sluta. Då kan arbetsgivaren hävda att personen måste arbeta under denna tid. Men arbetsgivaren har ingen skyldighet att erbjuda arbete under uppsägningstiden om inget arbete finns.
Som timanställd har man inte heller samma möjligheter som en tillsvidareanställd att få sjukersättning, vare sig från arbetsgivare eller från Försäkringskassan. Under de 14 första dagarna i sjukperioden får en timanställd endast ersättning från arbetsgivaren de dagar som tjänstgöring är utlagd i schema. Och när Försäkringskassan tar över ansvaret kan det bli mycket besvärligt att bestämma sjuklönens storlek – vilket riskerar att drabba individen.
Den som har en tjänst där det finns medicinska krav, exempelvis lokförare, kan vid sjukdom bli tagen ur tjänst tills en tillsynsmyndighet medger att personen återgår i tjänst. Detta har nyligen hänt en timanställd kollega till mig. När personen blir friskförklarad, vilket kan ske redan efter bara någon vecka, upphör sjukskrivningen. Men ärendet ska tuggas genom myndighetens kvarnar och det kan ta mycket lång tid, ofta upp till ett år eller mera. I detta läge är den timanställde inte sjukskriven, men får inte tjänstgöra – och kan därför inte få vare sig sjukersättning eller lön. A-kassa är inte heller något att räkna med eftersom det fortfarande finns en anställning.
Det finns säkert många fler problem, men de ovanstående räcker mer än väl för att belysa situationen för dem som är timanställda. Mot den bakgrunden undrar jag vad ST anser om denna anställningsform – som egentligen inte finns.
Jan-Ove Jönsson
före detta förtroendevald, numera pensionär
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
För att få den utbetalning jag skulle få var jag tvungen att visa upp att jag va uppskriven på pass i två veckor ! Det var jag och skickade in !
Överklagan jag gjorde fick jag vänta på i nästan fem månader !
Men svar : kunde ej bevisa att arbete fanns!
Jag ringde försäkringskassan och fick bekräftat att allt fanns där !!
Läser dom ens vad dom begär in ?!
Ska överklaga en tredje gång --suck !!
Man ska va frisk för att va sjuk !!!