Stoppa centraliseringen av Försäkringskassan
Försäkringskassorna blev den 1 januari 2005 förstatligade. Regeringen ställde krav på För-säkringskassan att lägga olika verksamheter på olika ställen i landet, till exempel Gotland, Östersund, Västervik och Arvidsjaur. Detta som kompensation för de arbetstillfällen som försvunnit på grund av den senaste försvarsuppgörelsen. Det har inneburit att man har dränerat och fortfarande drä-nerar försäkringskassorna och länen på arbetstillfällen runt om i landet.
Denna sida av myntet är det få politiker som uppmärksammat. Antagligen därför att de som drabbas i regel är kvinnor och för att arbetstillfällena försvinner här och där, runt om i länen, och döljs i bruset av allt annat som händer.
Man kan tycka vad man vill om denna dyrbara flytt av arbetstillfällen och skapande av ny arbetslöshet på olika håll i landet. Det är ett mycket kostsamt regeringsbeslut som vi tvingats att acceptera.
Men vad händer i övrigt inom myndigheten efter det att alla förtroendevalda lokalpolitiker blivit utrensade och fråntagna allt reellt inflytande och all insyn över den stora och viktiga myndigheten Försäkringskassan?
Man planerar att nu centralisera ytterligare en del av Försäkringskassan, men i stället för att fortsätta utflyttning ut i landet har man beslutat att centralisera praktiskt taget all handlägg-ning av personalfrågorna till storstäderna Stockholm och Göteborg. Återigen tänker man dränera försäkringskassorna och länen på såväl kompetens som arbetstillfällen. Vilket gör att länen och försäkringskassorna kommer att utarmas ytterligare, med alla de nackdelar detta innebär.
Det som är bekymmersamt är att den centralisering till storstäderna som nu är aktuell antagligen bara är en början på en fortsatt centralisering av fler verksamheter till storstadsområdena.
Om den nya myndigheten tycker det är viktigt att koncentrera verksamheter, varför väljer man inte orter som behöver arbetstillfällen? I stället väljer man orter som relativt sett har en högkonjunktur och ett högt kostnadsläge.
I direktivet till den statliga utredningen om Försäkringskassan, GEORG 2003:170, sidan 51, sades bland annat att »den nya organisationen ska präglas av decentralisering och delegering av den operativa verksamheten«.
Detta vägledande uttalande tycks man fullständigt nonchalera. Det finns goda grunder att anta att en centraliserad verksamhet i det här fallet blir mindre effektiv och mer kostsam än en decentraliserad verksamhet, framförallt på den samhällsekonomiska nivån.
Det finns ett flertal exempel på att sådana här snabba och hurtiga centraliseringar sällan fungerar på ett bra sätt i praktiken. Ska man genomföra stora organisationsförändringar så är det verksamhetens behov som ska styra, inte någon snabbutredning utan djupare konsekvensanalys.
Den här gången är det inte regeringen som sätter i gång en mycket kostsam process för att minska antalet arbetstillfällen runt om i landet. Nu är det är myndigheten själv som följer strömmen genom att försöka centralisera ytterligare en verksamhet till storstadsområdena, där det erbjuds sämre miljö, mycket dyrt boende och ett högt kostnadsläge i övrigt.
Jag vill på intet sätt förorda ministerstyre. Men i det här fallet vore det på sin plats att man tog ett samtal med myndighetens företrädare om regionalpolitik och en diskussion om vad samverkan och verklig effektivitet är för något. Det finns inga redovisade beräkningar vad en sådan här omorganisation kommer att kosta i praktiken.
En stor myndighet som Försäkringskassan bör inte genomföra oövertänkta kost-samma centraliseringar till storstadsregionerna. Då finns det risk att man blir utlokaliserad vid nästa försvarsuppgörelse, kanske till Boden.
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
