ST Press berättar en snyfthistoria för mycket
Signaturen Corinne är kritisk till ST Press rapportering om arbetslösa Mia Linghage, som inte har rätt till A-kassa eftersom hon inte uppfyller det nya arbetsvillkoret.
Jag läste i senaste ST Press (nr 16 2008) om Mia Linghage och tycker hela artikeln är helt meningslös. Först och främst är en försäkring en försäkring och kommer alltid med villkor som skall uppfyllas, vare sig det är bilförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring och jag blev otroligt förvånad över hur ST Press valt att beskriva varför Mia Linghage inte får någon ersättning. 17 eller 20 timmar per vecka har inget med detta att göra, enligt a-kassereglerna står det (citerat från samor.org, a-kassornas samorganisation):
»Arbetsvillkoret innebär att du under den senaste 12-månadersperioden (ramtiden) måste ha förvärvsarbetat 6 kalendermånader med minst 80 timmars arbete i varje månad. Om du inte uppfyller detta, krävs det att du har arbetat minst 480 timmar under en sammanhängande period av
6 kalendermånader. Minst 50 timmars arbete i varje månad krävs. Du kan uppfylla arbetsvillkoret genom arbete som anställd eller med arbete
i eget företag.«
Det är detta som är grundvillkoret för arbetslöshetsförsäkring, absolut inget om 17 timmar per vecka, detta har att göra med att man som arbetslös måste vara villig att ta ett arbete på snitt 17 timmar per vecka om man vill bli medlem, som ni har påpekat.
Jag kan förstå att Mia Linghage inte vill vara arbetslös eller vill jobba mer och vill ha ersättning men hon är absolut inte orättvist behandlad. Jag kan absolut känna för och tycka synd om människor som är i arbetslöshet men utgår man ifrån reglerna för arbetslöshetsersättning verkar personen i ST Press-artikeln inte ha blivit orättvist behandlad. Man kan ju diskutera om reglerna borde ändras men det betyder inte att dagsläget är en orättvis behandling av a-kassan gentemot sina medlemmar.
Artikelförfattaren borde sätta sig in i alla fakta innan hon ger sig på att skriva en snyfthistoria, ännu en i svensk press, och en för mycket enligt min åsikt.
Läser man igenom alla snyfthistorier och sätter sig in i saken faller de ofta på att personen i fråga inte tagit sitt fulla ansvar, inte hållit sig informerad eller helt enkelt bara anser sig felbehandlad även om personen inte är det. Vad media gör är att skapa fiender när de i själva verket kanske inte är det, och vad tjänar detta till?
För alla er som undrar över a-kasseregler och vad som gäller tycker jag ni ska surfa in på www.samorg.org som har alla paragrafer och lagar, förklaringar med mera. Granska alla snyfthistorier för de verkar inte hålla måttet…
Corinne
Studerande, extrajobbare, Stockholm
Som ST Press artikel gör klart, var det tidigare kravet för ersättning att man arbetat 17 timmar i veckan, samma arbetstid som då och nu krävs för att få bli medlem i en a-kassa. Sedan 2007 gäller dock nya regler. Nu måste man ha arbetat 80 timmar per kalendermånad för att få ersättning (vilket i artikeln uttrycktes som 20 timmar i veckan i syfte att göra siffrorna enkelt jämförbara).
Av insändarens formuleringar kan man förledas att tro att ST Press ger bilden av att det finns olika tolkningar av reglerna. I själva verket framgår klart att Mia Linghage uppfyllde de tidigare reglerna men inte de nu gällande. Både hon och företrädare för a-kassan får ge sin på situationen. Vem som bär ansvaret för att hon inte kände till reglerna får läsaren själv ta ställning till.
Med rapporteringen uppmärksammar ST Press att det finns medlemmar i a-kassan som sedan reglerna ändrats förlorat sin rätt till ersättning. En förhoppning är att andra i en liknande situation på detta sätt blir medvetna om de förändrade reglerna. Om man som insändarskribenten anser att människor bättre bör sätta sig in i villkoren för sin försäkring borde man snarare applådera än beklaga en sådan rapportering.
Alexander Armiento
chefredaktör, ST Press
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
