ST kritiskt mot forskarvillkor
Även om Befattningsutredningens förslag genomförs kan universitet och högskolor visstidsanställa lärare och forskare i hela tio år, kontaterar STs Ing-Marie Nilsson. Det kanske är dags att erbjuda disputerade forskare tillsvidareanställning.
I föregående nummer av ST Press (nr 14/2008) skriver Ingela Parmryd om forskarassistenternas anställningsförhållanden. Det är en angelägen artikel och Parmryd tar upp en viktig fråga som rör både anställningstrygghet för yngre forskare och den framtida kompetensförsörjningen för landets universitet och högskolor. Fackförbundet ST delar till viss del Parmryds uppfattning och i förbundets yttrande med anledning av Befattningsutredningen (SOU 2006:08) »Karriär för kvalitet« skrevs apropå lagda förslag:
»Utredningens syfte var bl a att förbättra och förtydliga karriärgångarna inom högskolan och visst har steg tagits men frågan är om utredningens förslag är tillräckliga. Om vi koncentrerar oss på den s k forskarkarriären kan vi konstatera att lagt förslag förvisso kortar ned möjligheterna till visstidsanställning något. Men det betyder att det fortfarande är möjligt för universitet och högskolor att visstidsanställa forskare och lärare i hela 10 år.
Det är en lång provanställning. Motiven till denna långa prövotid uppges vara dels den unga (nya) forskarens behov av att känna sig för om en forskarkarriär är det riktiga yrkesvalet, dels vidareutveckla, kommunicera och nyttiggöra sin tidigare forskning. Utredningen säger sig också vilja anpassa anställningsvillkoren inom högskolan till den övriga arbetsmarknaden och förslagen är ett närmande men är fortfarande långt ifrån de villkor som merparten av de anställda möter inom andra statliga sektorer.
Frågan är dock om anställningsvillkoren ska vara knutna till meriteringsvägarna? I dag kan ju en lektor befordras till docent eller professor utan att arbetets innehåll på något vis förändras. Det är heller inte självklart att en högre akademisk titel leder till en högre lön (även om flertalet befordrade professorer fått mera i lönekuvertet). Det kanske är dags att frikoppla anställningsvillkoren från den enskildas vetenskapliga kompetens och i stället erbjuda en disputerad forskare tillsvidareanställning.
Men det måste givetvis grundas på några bestämda förutsättningar. Varje anställd ska utifrån en utvecklingsplan för deras anställning ges såväl förutsättningar som resurser för att vidareutveckla sin vetenskapliga kompetens. Om den anställda i fråga inte kvalificerat sig för nästa steg avslutas anställning efter exempelvis sex år (beroende på anställningens innehåll). På så vis kan den enskilda både erbjudas anställningstrygghet värd namnet och tydliga ramar för vad som förväntas för att kunna vara fortsatt anställd.«
Anställningsproceduren styrs i dag utifrån högskoleförordningen och ägs så att säga inte av de fackliga organisationerna. Det hindrar dock inte förbundet att föra fram kritik mot de anställningsförhållanden som råder inom högskolesektorn.
Ing-Marie Nilsson
Andra vice ordförande i ST och ordförande
för ST inom universitet och högskolor
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.