Sida måste ompröva beslutet att riva upp avtal om bistånd
Sidas plötsliga besked om att avtalet om fackligt bistånd sägs upp kom som en kalldusch, skriver Maria Nyberg, generalsekreterare för Union to Union. Hon anser att myndigheten måste ompröva sitt beslut, så att inte arbetstagare som lever under hot och i fattigdom drabbas när utlovade biståndsinsatser avslutas.
För ett år sedan tecknade Union to Union ett avtal med Sida för att under fem år stötta fackförbund i 64 länder i deras arbete för att ge fler människor möjlighet att nyttja sina fackliga rättigheter. I många länder är det ett riskfyllt arbete – det ställer krav på att vi kan vara en partner som dessa fackförbund kan lita på. Våra pågående samarbetsprojekt bygger också på kunskap och förtroende och kan inte genomföras som punktinsatser av vilken biståndsaktör som helst lite när det passar.
Därför kom Sidas plötsliga besked den 15 mars om att myndigheten säger upp avtalet som en kalldusch. Att det skulle bli en förändring för oss som är strategiska partnerorganisationer till Sida inom det civila samhället var väntat, men inte att den skulle komma så hastigt.
Från 1 januari 2025 har vi inget avtal med Sida, och vi vet mycket lite om framtiden. Varken hur vi ska söka pengar eller om vi fortsatt har en biståndspolitik som erkänner att fackliga rättigheter måste vara en del av ett seriöst arbete för mänskliga rättigheter globalt. Enligt Sida är det deras samlade tolkning av regeringens styrning som lett fram till det hastiga beslutet att riva upp ingångna avtal. Mycket är höljt i dunkel. Beskedet om att avtalet sägs upp gavs muntligt av Sida vid ett möte. Det saknas därför dokument och beslutsunderlag att begära ut, vilket är i strid med en god förvaltningsordning.
Fackförbund i Libanon, Turkiet och Ukraina som tillsammans med Fackförbundet ST och med stöd från Union to Union driver fleråriga projekt vet inte om de kan fortsätta sitt arbete nästa år. Offentliganställda kvinnor i Mellanöstern som hittat strategier för att kräva sina rättigheter får släppa det långsiktiga målet att göra arbetsplatserna mer jämställda. Unga fackligt aktiva i krigets Ukraina får kanske se sig om efter andra möjligheter för att fortsätta arbetet för att göra facket till en aktör som banar väg för demokratisk utveckling och möjliggör ett närmande till EU.
Att Sida river upp alla avtal med civilsamhället innebär att hundratals fackföreningar runt om i världen abrupt blir av med inte enbart sin finansiering utan även med det nätverk som gett dem skydd, kunskap och mod att kräva sina rättigheter. Nu lämnas de vind för våg.
Vår verksamhet är en viktig del av det svenska biståndet, som har en rad olika mål och uppdrag. Ett av dem är att stärka demokratin och respekten för mänskliga rättigheter i världens mest utsatta länder. Fackliga rättigheter är ett konkret sätt att förverkliga det. Därför har fackligt arbete sedan decennier en central position i svenskt bistånd. I Sidas uppdrag nämns också fackliga organisationer som en viktig samarbetspartner i arbetet med att stärka demokratin genom civilsamhället.
Biståndsministern pratar om ett mer transparent och effektivt bistånd. Det är vi gärna med och stärker. Men att avsluta stabila avtal som kan uppvisa starka resultat utan att ha en färdig modell för framtiden är vare sig transparent eller effektivt. Biståndet finns dessutom i länder där ingen annan vill eller vågar vara, hos de mest sårbara. Därför blir det ännu mer provocerande att regeringen och Sida hanterar just dessa pengar och avtal på detta sätt.
Översynen och förändringen av civilsamhällets utvecklingsbistånd måste genomföras på ett mer ordnat sätt, med respekt för biståndets ändamål och med förutsägbarhet. Sida måste ompröva sitt beslut för att undvika att arbetstagare som lever under hot och i fattigdom drabbas när utlovade biståndsinsatser avslutas.
Maria Nyberg
Generalsekreterare för Union to Union
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
