Samverkan krävs för ung sysselsättning
Kritiken mot kommuner att unga inte erbjuds arbetsmarknadsstöd är missriktad, skriver SKLs ordförande Anders Knape. De är Arbetsförmedlingens ansvar. Men ett bättre samarbete kunde lösa delar av problemet.
Det kommunala uppföljningsansvaret innebär inte att kommunen ska erbjuda arbetsmarknadsinsatser för unga under 20 år. Det är Arbetsförmedlingens ansvar. Tyvärr sköts det bristfälligt, vilket understryker behovet av en ny lokal organisation för arbetssökande.
En stor grupp ungdomar lämnar gymnasieskolan i förtid varje år. De flesta vill hellre arbeta än studera vidare, men det är mycket svårt att få en anställning utan gymnasieutbildning. Denna situation kräver extra åtgärder. Risken är annars utanförskap och problem för individerna, för kommunerna och för det övriga samhället.
I syfte att kunna följa de unga som fullgjort sin skolplikt men som inte fyllt 20 år finns sedan 2005 lagen om det kommunala informationsansvaret. Under lagens första år hade kommunen ett ansvar att både erbjuda utbildnings- och arbetsmarknadsåtgärder till gruppen 16–20 år. Sedan 2007, då det kommunala ungdomsprogrammet avskaffades och jobbgarantin infördes, har Arbetsförmedlingen det fulla ansvaret för alla arbetsmarknadsinsatser. Kommunens roll är i första hand att hålla sig informerad om de ungas sysselsättning och erbjuda utbildning.
Den kritik som ibland riktas mot kommuner för att unga – framförallt under 18 år – inte erbjuds arbetsmarknadsstöd, ska alltså riktas mot Arbetsförmedlingen. De kommuner som helt frivilligt har en omfattande arbetsmarknadsverksamhet för personer som avslutat gymnasiet i förtid, blir i dag på ett orimligt sett norm vid en jämförelse med andra kommuner. Och kommuner som formellt sköter sig får klander.
Att kommunerna historiskt haft ett ansvar för ungas sysselsättning fritar inte Arbetsförmedlingen från sitt nya ansvar. Skolplikten upphör efter 16 års ålder. Gymnasieskolan är frivillig och kommunen kan endast erbjuda utbildning. De som vill ha arbete behöver i dag ett aktivt stöd från Arbetsförmedlingen.
Ansvaret för 16–20-åringar som varken arbetar eller studerar är alltså delat mellan Arbetsförmedlingen (arbete) och kommunen (utbildning). Just därför faller olyckligtvis många individer mellan stolarna. Så mycket bättre och fullt rationellt vore det om dessa myndigheter i stället inledde ett konkret samarbete på lokal nivå.
Ett bra exempel är Högtrycket i Söderhamn. Där arbetar kommunen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan tillsammans med den unga arbetssökande. Det kommunala informationsansvaret ingår i verksamheten. Runt om i landet finns många exempel på liknande framgångsrika lokala samarbeten.
En gemensam lokal organisation för samverkan där resurser samlas för att få in ungdomar i arbete eller studier, skulle sätta individen i fokus och effektivisera arbetet. Det leder till ökade kontaktytor, utbyte av idéer, goda relationer och att ingen kan frånsäga sig sitt ansvar. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har i sitt utredningsarbete om En gemensam ingång föreslagit en sådan lösning och vi har till regeringen framfört det skyndsamma behovet av en försöksverksamhet.
I väntan på en bredare lösning och ökad samverkan vill vi understryka vikten av tydliga ansvarsroller mellan stat och kommun. Det är en förutsättning för framgångsrik samverkan, såväl för informationsansvaret, ansvar för utbildning som för åtgärder för ungas arbetssökande.
Anders Knape
Ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
