Retroaktiv lön till pensionärer
Besviken pensionär ställer under »Frågor & Svar« i nr 1/06 en mycket berättigad fråga, nämligen om det är OK att inte ge medarbetare som går i pension efter lönerevisionen någon lönehöjning. Lennart Engquist konstaterar att det är OK, men sopar den heta potatisen om ansvaret för detta under mattan.
Verkligheten är att fack och arbetsgivare har samma intresse av att fördela förhandlingspotten på medarbetare som är kvar i jobbet och att det på de flesta myndigheter med fackets goda minne inte alls är någon personalpolitisk fråga att belöna pensionärer med en höjd lön. Anställda som efter tidpunkten för lönerevision har avgått – av vilket skäl det vara må – bidrar även de genom sin anställning vid revisionstillfället till förhandlingspotten, men får ingen eller obetydlig egen utdelning. I ärlighetens namn ska sägas att det finns enstaka undantag. Ganska acceptabla kompromisser gjordes till exempel hos min tidigare arbetsgivare.
Det här kan inte förklaras bara med att den lede arbetsgivaren »inte ville ge dig löneförhöjning«. Engquist konstaterar att arbetsgivaren visserligen inte gjort något fel, men »däremot kan man diskutera om arbetsgivaren resonerat riktigt från ett personalpolitiskt perspektiv«. Plötsligt är man alltså inte två förhandlingsparter och facket behöver inte längre dela ansvaret för förhandlingsresultatet!
En starkt bidragande orsak till oviljan att premiera personal som avgått – eller som man vet kommer att avgå – är förhandlingssystemet. På löneplanssystemets tid kunde man vid varje lokal förhandling »återanvända« pengar som man tjänat på personalrörligheten genom den så kallade pinnpotten och lägga ut dessa pengar vid nästa lönerevision. En lönehöjning för en pensionär fick alltså förhandlingsparterna tämligen omgående tillbaka, under förutsättning att den ersättningsrekryterade fick en lägre lön än den som avgått. Man räknar väl i och för sig fortfarande fram ett utrymme motsvarande vad myndigheterna tjänat på personalrörligheten, men skillnaden är att det sker på central nivå och inte selektivt kommer den enskilda myndigheten tillgodo.
Vad kan man då göra för att ändra tingens ordning? Om de centrala parterna verkligen ville skulle man kunna göra det till automatik att varje pensionär fick en höjning motsvarande vad han eller hon genererar till förhandlingspotten. Då blir det ju ett nollsummespel i förhandlingspotten. Det går visserligen på tvärs mot principen om individuell lönesättning, men borde inte en pensionär efter alla år ha hunnit hamna så rätt i myndighetens totala lönebild, att parterna kan acceptera att det relativa löneläget bevaras fram till pensionsavgången?
ST borde måna även om pensionärer, som i många fall förblir medlemmar även på ålderns höst. Som klen tröst till Besviken pensionär kan sägas att det inte skulle påverkat din pension om du fått en höjning. I ditt fall var det 2004 som var sista underlagsåret för pensionen, men jag förstår ändå dina känslor. Det blir en diskrepans mellan vackra ord vid pensionsavgången och verklighetens kranka villkor.
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
