Rasismens fula tryne
Rasism, främlingsfientlighet, fascism. Det är obehagliga företeelser som tycks vara svåra av bli av med. Snarare tycks det som om detta unkna tankegods är på väg att vinna mark i flera europeiska länder.
Senaste exemplet är Italien vars nyfascistiske vice premiärminister Gianfranco Fini fått en central roll i EU. Den italienske premiärministern Silvio Berlusconi placerade in sin närmaste man i den grupp som ska diskutera det utvidgade EUs framtid.
Fini har hyllat den gamla italienska fascistledaren Benito Mussolini och kallat honom för seklets störste statsman.
Berlusconis oblyga kampanj för Fini möttes visserligen av motstånd från flera EU-länder, bl a Sverige, men i slutändan föll de till föga och visade en generande flathet mot den italienske högerledaren, av många numera kallad ”Italiens direktör”.
I färskt minne är högerpolitikern Jörg Haiders agerande mot invandrare i Österrike och hans hyllningar till nazismen.
I Danmark driver främlingsfientliga Danskt folkeparti med partiledaren Pia Kjersgaard i spetsen – efter valframgången – på den nya borgerliga regeringen i en invandrarnegativ riktning.
De nynazistiska grupperna och skinheadsen i Sverige och Tyskland är välkända.
I spåren av terrorattackerna i New York den 11 september riskerar vi att få en hårdhänt lagstiftning som spelar rasism, fascism och andra antidemokratiska krafter i händerna. ”Det vi nu ser ske i västvärlden är också en renässans för den förtryckande statsapparaten” skrev Göran Greider i sin krönika i förra numret av Statstjänstemannen.
De skrämmande tankegångarna – illvilja och hat mot invandrare, flyktingar och hela den fattiga världen – finns tyvärr också företrädda på myndighetsnivå.
I november förra året, i nr 14 av Statstjänstemannen, skrev jag om ett brev jag fått från en central befattningshavare, med internationella uppgifter, i en statlig myndighet, tillika ST-medlem, som var upprörd över att jag föreslagit en utökad u-hjälp för att komma tillrätta med fattigdomen i världen. ”Nu får det snart vara nog med understöd och frikostiga förmåner till det nya frälset, d v s invandrarna och till Tredje världen” hette det bl a i brevet. Jag betecknade andan i brevet som en ”naken rasism”.
Nu har skribenten återkommit med ett nytt brev. Denna gång med nio tättskrivna sidor för att styrka sina osmakliga teser, exempelvis hätskheten mot den svenska invandrings- och biståndspolitiken.
Ingen vet om alla de personer som åberopas – bl a svenska forskare i höga befattningar – delar åsikterna, men det är illa nog att brevskrivaren använder deras namn för att underblåsa sina värderingar.
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
