Märklig tystnad om EU -konstitutionen
Den 18 februari gick markpersonalen vid Orlyflygplatsen utanför Paris ut i en strejk till försvar för en rampförare som utan undersökning anklagats för vållande till en flygvärdinnas död, när själva verket det numera privatiserade flygbolaget Air France/KLM tummat på säkerhetsbestämmelserna för att sänka sina kostnader. Detta fick genast EUs transportminister Jacques Barrot att i Le Parisien uttala: »Det som har inträffat vid Orly är till ingen del förenligt med andan i EUs framtida konstitution, som vill förhindra sådana här skadliga fackliga överträdelser till förfång för passagerares rättigheter och bolagens ekonomiska intressen«.
Cecilia Malmström, EU-parlamentariker (fp) ser det i ST-Press 3/05 som en stor framgång att strejkrätten blir juridiskt bindande med EU-konstitutionen. Men strejkrätten är redan garanterad i Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter och det aktuella exemplet visar på EUs och EU-kommissionens verkliga intentioner. I sista hand blir det EU-domstolen som kommer att avgöra om en strejk strider mot »andan« i konstitutionen. Och EU-domstolen dömer sällan till löntagarnas förmån.
Malmström nämner också att politiken om full sysselsättning blir grundlagsfäst med EU-konstitutionen. Men i EUs Lissabonstrategi är målet om full sysselsättning definierat som 70 procent av arbetskraften. EU tillåter således att 30 procent får gå arbetslösa. Inte underligt att det sedan lång tid råder massarbetslöshet i unionen. Under 1990 minskade antalet statsanställda i svenska staten med 190000 personer enligt TCO-tidningen.
Med en sådan politik för »full sysselsättning« kan varken arbetstillfällen eller välfärden klaras, som Malmström påstår. Med konstitutionen avvecklas tom begreppet offentlig sektor och ersätts med »tjänster av allmänt ekonomiskt intresse« (artikel 96), vilket öppnar upp för accelererad konkurrensutsättning och privatisering. Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse« ska vara underkastade bestämmelserna i konstitutionen, särskilt konkurrensreglerna« (artikel 166).
I själva verket är Lissabonstrategin uttryck för det märkliga förhållandet att en nyliberal ekonomisk och social politik har skrivits in i EU-konstitutionen (Del 3). Strategin stryker under nödvändigheten att »liberalisera« den offentliga servicen, konkurrensutsätta och privatisera allt som överhuvudtaget är möjligt, sänka skatter och avgifter för företagen, förbereda en offensiv för att försämra arbetslöshets-, social- och pensionsvillkor samt luckra upp anställningsvillkoren för att gynna korttidsanställning och så kallade »atypiska« jobb.
Detta är tvärtemot vad Malmström hävdar en löntagarfientlig politik som angriper välfärdssystemet i dess grundvalar som inte längre går att dölja. Det har till exempel den största franska fackliga centralorganisationen CGT insett, som på sin kongress i februari med stor majoritet bestämde sig för att uppmana sina medlemmar att rösta nej till EU-konstitutionen i den kommande franska folkomröstningen.
I Sverige fruktar EU-etablissemanget en folkomröstning och undviker i det längsta att ens informera om EU-konstitutionen. Cecilia Malmström skall dock ha en eloge för sin vilja att diskutera konstitutionens innehåll. Det är mer än man kan säga om Sture Nordh, TCO, Wanja Lundby-Wedin, LO och Anna Ekström, Saco, som alla tre sitter i Europafackets styrelse, och som är märkligt tysta om konstitutionens innehåll.
Jan-Erik Gustafsson
Styrelseledamot
ST inom Universitet och Högskolor
KTH, Stockholm
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.