Lägg tyngden lokalt
Att förbundets medlemsantal sjunker är inte problemet. Det är ett symptom på något.
Men på vad?
Kanske kan en titt på samhällsutvecklingen i stort ge en hint om vad som kan vara problemets natur.
Någon gång under 1700-talet fick människorna sina medborgerliga rättigheter. På 1800-talet växte våra politiska rättigheter fram, och under 1900-talet kan man säga att våra sociala rättigheter utvecklades. Vad väntar vi oss av 2000-talet?
Det som jag ser som sannolikt är att en utveckling av våra individuella rättigheter står på tur. Något som i så fall inte utan omfattande attitydförändringar inom den fackliga rörelsen kan hanteras av densamma.
Samhället går samtidigt från Axel Oxenstiernas centralt av experter styrda kollektiv, som genererar yttre trygghet, till att mer och mer utvecklas till ett flexibelt och oförutsägbart samhälle som kräver inre trygghet hos sina medborgare.
Detta gäller naturligtvis också våra arbetsplatser. Se bara på hur kollektivavtalen från centralt förhandlade med materiellt innehåll nu omvandlats till ramavtal avsedda att materialiseras på lokal nivå. Den fackliga verksamhetens tyngdpunkt har, med all rätt, flyttas från experter på central nivå ner till den lokala nivån.
Här kan man nog hitta en del av de problem som den fackliga rörelsen brottas med. Om presumtiva medlemmar upplever att de kan få ett större inflytande över sitt arbete och löne- och anställningsvillkoren genom arbetsgivaren än genom facket, så har man en lång dags färd att gå. För att om möjligt lösa detta så måste nog facket slakta en hel del heliga kor.
Ingen omöjlig uppgift, men svår. ST har faktiskt en gång beträtt en väg, som skulle ha kunnat hindra nuvarande utveckling, om man hade fortsatt agera som man gjorde i början på 90-talet i samband med genomförandet av Steget Framåt.
En annan möjlig väg är att noggrant följa Försvarsmaktens agerande i samband med förändringen från invasionsförsvar, vilket motsvarar våra kollektiva centralt styrda lösningar, till ett insatsförsvar, vilket skulle motsvaras av vårt alltmer lokalt inriktade fackliga arbete. Särskilt att beakta är ledarskapets och pedagogikens utveckling inom Försvarsmakten. Om en utveckling mot en individualisering pågår inom samhället, så torde fackets kollektiva låsningar vara synnerligen kontraproduktiva ur ett medlemsvärvningsperspektiv.
Rolf Andersson
Pensionerad ombudsman
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.