Kloka tankar om arbetslöshet
Arbetsförmedlingen verkar ha blivit en åtgärdsförmedling dit en entreprenör eller personalchef kan ringa för att få sig gratis arbetskraft tillsänd, skriver signaturen ”Mer respekt tack!”
Tack till Ylva Wadell som i ST Press 10/2010 så klokt skrev om sina tankar kring arbetslöshet. Jag kände igen mig i många av hennes funderingar och även i beskrivningen av synen på arbetslösa.
Tyvärr har jag och många andra mycket negativa upplevelser av hur Arbetsförmedlingen och deras samarbetspartners behandlar långtidsarbetslösa. Rent horribla metoder som att »uppfostra« människor i hur de ska klä sig, bete sig och vara för att passa in på en arbetsplats förekommer.
I den sista fasen i Jobb- och utvecklingsgarantin, Fas 3, kan en organisatör få 225 kr per dag för att ta hand om och sysselsätta en arbetslös människa. Personen som av någon konstig anledning måste jobba för sin ersättning, trots att det inte är ett riktigt jobb, kan få utföra sådant man tidigare haft både lön och anställningskontrakt för.
Arbetsförmedlingen verkar inte kontrollera det minsta vilken sorts verksamhet som bedrivs eller om den kommer att leda till ett jobb. Den tidigare moraluppfattningen, att du ska ha jobbet om du skött dig bra på en praktik och passar in, verkar inte råda längre.
I stället kan en oseriös entreprenör få fortsätta att utnyttja systemet – och får nu betalt för att »ta hand om« en arbetslös. Människor i Fas 3 kan få städa, tvätta bilar, laga datorer, skapa
e-handelslösningar, arkivera, koka kaffe, gå ut med äldre – många fler exempel finns. De måste arbeta för att de är arbetslösa.
Arbetsförmedlingen verkar ha blivit en åtgärdsförmedling dit en entreprenör eller personalchef kan ringa för att få sig gratis arbetskraft tillsänd. Utöver det grova utnyttjandet upplever människor ett svårdefinierat förakt hos en del av Arbetsförmedlingens personal. Kontrollerna upplevs som kränkande och intresset för den unika individen lågt. Man kan undra vilken motivation en arbetslös får av att ständigt känna sig utpekad som lat och socialt missanpassad.
Men den dagen en arbetslös hittar en egen utväg till arbete eller studier blir plötsligt attityden från Arbetsförmedlingen helt annorlunda. Du behandlas som en jämlike och de blir lite glatt förvånade. Som om de trodde att det inte kunde hända. Helt plötsligt blir frågorna mer personligt intresserade och de vill veta alla detaljer. Då har man för länge sedan slutat svara på de frågor som de inte har med att göra. Mitt liv behåller jag för mig själv, tänker man.
Mer respekt tack!
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.