Högre utbildning går back varje år
Den högre utbildningen är underfinansierad och dess anslag måste på sikt förstärkas rejält, skriver Jacob Färnert och Klara Dryselius, ordförande och vice ordförande för Sveriges förenade studentkårer. Men i väntan på ekonomiska tillskott bör reglerna ändras så att lärosätena kan omfördela myndighetskapital mellan utbildning och forskning, anser de.
De senaste veckorna har flera medier rapporterat om universitet och högskolor som genomför nedskärningar på grund av det ekonomiska läget. Föreläsningarna blir färre, studieplatser försvinner och utbildningskvalitén försämras.
Vi ser med stor oro på hur nedskärningarna påverkar möjligheterna att utbilda för att möta de kompetensbehov som finns i samhället.
Högre utbildning befinner sig i en kris som fram tills nu har fått pågå i skymundan. Men faktum är att den högre utbildningen delvis har finansierats av sparat kapital under flera år, vilket Sveriges förenade studentkårer kan visa i en ny rapport.
Universitet och högskolor får sin finansiering i två separata delar: forskning och utbildning. Pengarna är öronmärkta för att användas till respektive verksamhet. Lärosätena kan alltså inte använda forskningsanslag för att bedriva högskoleutbildning eller vice versa. Pengar som inte använts inom en verksamhetsgren kan dock sparas till kommande år.
Under slutet av 00-talet gick många lärosäten med överskott och byggde på så sätt upp sparkapital. Så sent som 2017 kritiserade Riksrevisionen lärosätena för att spara pengar i stället för att fullt ut utnyttja resurserna till att bedriva utbildning och forskning.
I dag är situationen annorlunda. Vi har gått igenom de statliga lärosätenas årsrapporter för 2023 och jämfört utvecklingen med tidigare data över lärosätenas myndighetskapital. Vi kan konstatera att forskningskapitalet fortfarande ligger på stabila nivåer. De sparade utbildningsresurserna har dock minskat flera år i rad.
Den högre utbildningen är helt enkelt underfinansierad och har gått back sedan flera år. Bara under åren 2021–2023 var det totala underskottet 1,6 miljarder kronor, vilket motsvarar en fjärdedel av högskolornas sparade utbildningsanslag. Under coronapandemin gjordes en tillfällig expansion av antalet högskoleplatser som skapade ett hack i en annars nedåtgående kurva. Troligtvis finns det en långsiktig trend av underfinansiering som tillfälligt doldes under pandemin. Vissa lärosäten har fortfarande sparat kapital som de kan ta ifrån, men andra lärosäten har knappt kvar något kapital för utbildning alls.
Det finns inte heller kvar något utrymme att effektivisera verksamheten och göra mer med mindre resurser. Allt fler arbetsuppgifter hamnar på forskare och lärare. Andelen administratörer och annan stödpersonal har minskat med en tredjedel sedan 1990. Nu går det helt enkelt inte att effektivisera mer. Ytterligare sparkrav leder oundvikligen till att verksamheten börjar gå med förlust.
De senaste veckornas larm om uppsägningar kan alltså inte bara förklaras av en tillfällig svacka i högskolornas ekonomi. Det är en del av ett mer långsiktigt mönster med en systematisk underfinansiering av högre utbildning.
Lyckligtvis finns det en ganska billig lösning för att tillfälligt stävja de stora underskotten inom högre utbildning och undvika uppsägningar. Låt universitet och högskolor använda sparade forskningsanslag för att täcka tillfälliga underskott på utbildningssidan. Det är visserligen ingen långsiktig lösning, men skulle göra det möjligt för lärosätena att åtminstone under en period behålla sin personal även om sparpengarna för utbildning har tagit slut.
Vissa kommer att protestera mot ett sådant förslag med argumentet att urholkningen av utbildningsfinansieringen inte får gå ut över forskningen. Men riktigt så enkel är inte verkligheten. Huvudregeln inom akademin är att lärarna också är forskare. När universitet och högskolor nu tvingas säga upp lärare, kommer det givetvis att få konsekvenser för forskningen också. Färre lärare måste lägga mer tid på att klara utbildningsuppdraget. Det enda sättet att hinna med blir i praktiken att använda sin forskningstid. Även om det inte syns i bokföringen blir effekten att forskningstiden försvinner. Då är det bättre att behålla personal så att fler får tid att både undervisa och forska.
På sikt måste utbildningsanslagen förstärkas rejält. Annars kommer antalet studenter att behöva minska eller så blir det nödvändigt att tumma på utbildningarnas kvalitet, vilket går helt på tvärs med samhällets stora behov av högutbildad arbetskraft.
Men under tiden bör regeringen lätta på det förlegade regelverket och låta lärosätena omfördela myndighetskapital mellan utbildning och forskning. Då kommer de själva att kunna hantera de värsta stötarna just nu.
Om inte den högre utbildningens ekonomiska förutsättningar förbättras blir det näst intill omöjligt att utbilda alla de nya ingenjörer, lärare och sjuksköterskor som samhället behöver.
Jacob Färnert
Ordförande för Sveriges förenade studentkårer
Klara Dryselius
Vice ordförande för Sveriges förenade studentkårer
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
