Facken knyts upp
I Statstjänstemannen 9/2001 finns en kort notis på nyhetsplats om att EUs arbetsmarknadsministrar strax före toppmötet i juni i Göteborg antog det s k MBL-direktivet.
Europafackets ordförande Emilio Gabaglio uttalade omgående: ”Genom att ministerrådet idag har markerat skyldigheten för alla Europaföretag att informera och rådgöra med de anställda har rådet skickat en viktig signal till anställda och medborgare, som har oroat sig för de snabba och oöverlagda åtgärder som företagsledningarna använt sig av vid omstruktureringar och nedläggningar av fabriker (...). Bifallet till det nya direktivet är ett resultat av mobiliseringar och påtryckningar från den organiserade fackföreningsrörelsen inom Europafacket under senare tid”.
Direktivet framställs således av Gabaglio som ett resultat av Europafackets demonstrationer vid toppmötet i Nice mm. Men innehållet är tunt och bedrägligt. Av motivtexten till direktivet framgår syftet. ”Det är viktigt att förstärka den sociala dialogen och förtroendefulla relationer i företagen för att på förhand förutse risker och utveckla flexibiliteten i arbetsorganisationen (...), göra arbetstagarna mottagliga för behovet av anpassning, utöka arbetstagarnas tillgänglighet för att de engagerar sig i åtgärder och aktioner som syftar till att förstärka deras anställningsbarhet, gynna arbetstagarnas inlemmande i marknaden och företagets framtid i syfte att förstärka företagets konkurrenskraft”.
Detta citat säger det mesta om direktivet. Det handlar t ex inte alls om att försöka hindra uppsägningar. Syftet är istället att få de fackliga representanterna att acceptera flexibilitet och anställbarhet, dvs att i konkurrensens namn ska om nödvändigt arbetstagaren avsäga sig sina yrkeskvalifikationer eller t o m fås att acceptera sin uppsägning.
Vidare är det enligt artikel 4 i praktiken bolagsledningen som bestämmer både innehåll och tillfälle för när information och samverkan skall ske. Samverkan ska ske ”på basis av den lämpliga information som arbetsgivarna ger och de synpunkter de fackliga representanterna har rätt att formulera”.
De fackliga representanterna har enligt artikel 6 tystnadsplikt för all information som företagsledningen anser vara konfidentiell. Dessutom behöver företagsledningen i ”speciella fall” inte samverka ” då informationen är av sådan natur att den enligt objektiva kriterier allvarligt skulle hindra företagets skötsel eller skulle kunna innebära skadestånd mot företaget”.
Detta är det väsentliga innehållet i EUs MBL-direktiv som Europafacket (LO, TCO och Saco ingår som medlemmar), den svenska regeringen, LO- och TCO-ledningen så berömmer. Men direktivet är bara ett sätt att knyta upp de fackliga representanterna i samverkan på Europanivå för att göra uppsägningar och omstruktureringar mera ”socialt acceptabla” enligt det språkbruk som EU-kommissionen använder.
AV Jan-Erik Gustafsson
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
