Ett hot mot väfärden
Grundtanken med valutaunionen EMU är knappast att öka medborgarnas eller politikernas deltagande i besluten över den gemensamma ekonomin i Europa.
De som sitter i europeiska centralbankens styrelse är alla ekonomer med oinskränkt makt över penningpolitiken.
Deras beslut kan inte omprövas av folkvalda politiker. Deras mandattid är åtta år och det enda ansvar de har gentemot politiken är att de ska lämna en årlig rapport. De får inte ta emot instruktioner från något land eller person. Målet att bekämpa inflationen är viktigare än att öka tillväxten och minska arbetslösheten.
Det finns ingen möjlighet för politiken att i efterhand justera ett felaktigt beslut och ingen möjlighet att utkräva ansvar. EMU har konstruerats för att hålla de förtroendevalda utanför besluten. Folket är omyndigförklarat.
I valen i Sverige kan vi välja politiker eller välja att inte välja. I EMU finns inte denna möjlighet, varken när det gäller räntor, inflation, budgetunderskott eller statsskuld. Många EMU-anhängare, bl a statsminister Göran Persson, hävdar att vi ska gå in i EMU-samarbetet för att påverka. Men hur ska detta gå till när konstruktionen är uttänkt så att vi inte ska kunna påverka ekonomerna i centralbanken?
Valet handlar om vilket samhälle vi vill ha och lämna över till våra barn och barnbarn. Vill du ha ett samhälle som du själv kan delta i och påverka? Där du kan välja dina politiker och utkräva ansvar av dem? Eller vill du ha ett samhälle där allt fler viktiga beslut fattas av ekonomer och byråkrater i den europeiska centralbanken i Frankfurt. För mig som tidigare fackligt aktiv är svaret klart. Jag röstar JA till demokrati, arbete och välfärd och NEJ till valutaunionen EMU den 14 september 2003!
Peter Bylund
Är ST-medlem.
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.