De har varit helt passiva
Medan vi jobbade på ett alternativt förslag till tjänstedirektiv som skyddar de fackliga rättigheterna, har vänsterpartisterna varit helt passiva, skriver EU-parlamentarikern Jan Andersson (s).
Under rubriken »Därför röstade v nej« i ST Press 4/06 försöker de två EU-parlamentarikerna från vänsterpartiet dölja att de har varit helt passiva under den tid då EU-parlamentet utarbetat sitt förslag till tjänstedirektiv. Dessutom försöker de missleda den svenska opinionen då de påstår att förslaget från Europaparlamentet hotar svensk arbetsrätt. Arbetsrätten, kollektivavtalen och rätten att vidta stridsåtgärder är nämligen undantagna från direktivet. Det förslag som antogs överensstämmer helt med det förslag som svensk fackföreningsrörelse lagt fram. Vänsterpartiet gör en helt annan tolkning av detta förslag än vad LO-TCO Rättsskydd gör. Det skulle vara intressant att få redovisat vilka källor vänsterpartisterna använt då de gör sin tolkning. Är den möjligtvis påhittad i den egna kammaren?
Våren 2004, efter det att kommissionen lagt sitt ursprungliga förslag till tjänstedirektiv, anklagade Jonas Sjöstedt oss socialdemokrater för att ha en dold agenda då det gäller tjänstedirektivet. Under den process som pågått i Europaparlamentet för att skapa ett alternativt förslag har vi svenska socialdemokrater varit aktiva. Vi har samarbetat med andra socialdemokrater i Europa. Vi har samarbetat med svensk fackföreningsrörelse och med Europafacket. Vänsterpartisterna har varit helt passiva. De har aldrig haft som ambition att utforma ett alternativt förslag som skyddar de fackliga rättigheterna. De har bara sagt nej.
Vår strategi lyckades. Vi nådde en bred majoritet för att arbetsrätten, kollektivavtalen och rätten till stridsåtgärder inte ska beröras av direktivet. Likaså lyckades vi genomdriva att offentliga tjänster såsom hälso- och sjukvård, sociala tjänster och utbildningstjänster inte ingår. De svenska monopolen berörs inte heller. Dessutom ingår inte bemanningsföretag i förslaget. Europafackets ordförande anser att man uppnått mer än 90 procent av vad man föresatt sig. De svenska facken är nöjda. Men vänsterpartiet röstar som vanligt nej.
De önskar i stället för den breda kompromissen att vi röstat för deras förslag till värdlandsprincip. Hade vi gjort detta hade kompromissen fallit. Högern i parlamentet hade lagt sitt eget förslag till direktiv, vilket hade stora likheter med det ursprungliga Bolkesteindirektivet. Vi hade förlorat arbetsrätten, kollektivavtalen och rätten till stridsåtgärder. Detta skulle ha blivit resultatet om vi följt de två vänsterpartisternas väg, eller för den delen de franska socialisternas väg.
I stället valde vi, liksom över 80 procent av de europeiska socialdemokraterna, en väg som kan ge ett positivt resultat och inte bara syftar till en meningslös demonstration. Sannolikheten är nu stor för att vi får ett direktiv som skyddar arbetsrätten, kollektivavtalen och rätten att vidta stridsåtgärder. En stor majoritet av parlamentets ledamöter står bakom förslaget. I det perspektivet är det lätt att stå ut med vänsterpartisternas meningslösa demonstrationspolitik.
Jan Andersson (s)
Ordförande i Europaparlamentets arbetsmarknadsutskott
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
