De angriper löntagarna
Med cirka nio månader kvar till valet är det hög tid att stanna upp och reflektera över vilket budskap de olika politiska partierna har sänt ut.
Det är vårt ansvar som förespråkare för våra medlemmar att analysera och bedöma hur de olika politiska partiernas valförslag kommer att påverka den framtida vardagen för våra medlemmar.
ST är politiskt oberoende, och det är en styrka. Men det får inte innebära att vi inte tar ställning när politiska krafter vill vrida klockan tillbaka och riskera den framgångsrika svenska samförståndsandan.
Den svenska modellen, som bygger på likvärdiga starka förhandlingsparter, har varit en garant för framgångsrika avtalsuppgörelser inom en rad olika områden. Uppgörelserna hade inte varit möjliga utan de kollektivavtal som ligger i botten.
Dessa kollektivavtal hade i sin tur inte kommit till stånd utan den höga organisationsgrad som kännetecknar den svenska arbetsmarknaden. Facken kan just på grund av sin styrka garantera att ingångna avtal följs, så att vi inte riskerar att samhällsekonomin störs eller att medborgarnas service försämras (vilket kan bli följden vid långvariga strejker).
För bägge parter lyckade avtalslösningar som samverkansavtalet, trygghetsavtalet samt en rad löneavtal har kommit till stånd. De har inneburit att facket tagit sin del av samhällsansvaret genom att i en positiv anda medverka till avtalslösningar som gynnar en utveckling av myndigheters och bolags verksamhet och ekonomiska förutsättningar, och som gynnar deras möjligheter att lösa framtida uppgifter.
Allt detta riskeras nu genom den borgerliga alliansens förslag till försämringar av a-kassa och utförsäljning av statliga företag.
Att man dessutom kraftigt vill sänka sjukersättningen är ett angrepp både mot landets lönetagare och mot den svenska fackföreningsrörelsen.
Det är inte svårt att räkna ut vilka effekter den föreslagna höjningen på 150 procent av a-kassan skulle få på fackens möjlighet att behålla och rekrytera nya medlemmar.
Detta i sin tur innebär att andelen oorganiserade kraftigt kommer att öka. De svenska fackens organisationsgrad riskerar att på sikt närma sig övriga Europas cirka 30 procent.
Vad detta skulle innebära för fackens legitimitet på arbetsplatsen och möjlighet att medverka till att utveckla samverkansandan på våra myndigheter och bolag är inte svårt att räkna ut.
Ett försvagat facks möjligheter att som nu framgångsrikt kunna försvara våra anställningsavtal i samband med avtalsförhandlingarna kommer kraftigt att försämras.
Arbetsgivarverkets möjlighet att i samband med nästa förhandlingsomgång få igenom sina försämringsförslag kommer kraftigt att öka.
Då ska man veta att Arbetsgivarverket senast lade yrkanden såsom:
o Det ska inte ges några garantier för löntagares löneutveckling
o Förebyggande åtgärder i vårt trygghetsavtal tas bort
o Kvalifikationstiden för förlängd uppsägningstid utökas
o En bortre tidsgräns för avgångsersättning införs
o Den förlängda avgångsersättningen tas bort
o Den särskilda pensionsersättningen tas bort
o Den avtalade nivån för sjukpension och tillfällig sjukpension sänks kraftigt
o Försämringar i AVA (affärsverksavtalet)
Dessa plus ytterligare nästan 30 försämringsförslag fanns med i Arbetsgivarverkets yrkanden.
Tack vare att vi är ett starkt fack lyckades vi återigen stoppa de flesta av dessa förslag.
Det som upprört mest är förslaget att sänka nivån för sjukersättning. Skulle alliansens förslag gå igenom om försämrade sjukregler, där den sjukpenningrundade inkomsten ska räknas på perioder bakåt i tiden, kommer i många fall bara drygt 60 procent av inkomsten att betalas ut i sjuklön.
Vid senaste valet förlorade de borgerliga enligt många på att de föreslagna skattesänkningarna inte var finansierade.
Det är möjligt att de är bättre finansierade denna gång, men på löntagarnas bekostnad.
Är det rimligt att löntagarna, det vill säga du och jag, ska bekosta alliansens skattesänkningar, via en utförsäljning av statens företag och genom besparingar på de svagaste grupperna i samhället.
Vill den borgerliga alliansen, som man gjort, framställa sig som löntagar- och fackföreningsvänligt räcker det inte med munnens bekännelse, man måste också i handling visa att man menar allvar med sin politiska helomvändning.
Står alliansen fast vid sina fackföreningsfientliga förslag är det allas vår plikt – du och jag som medlemmar i ST– att föra diskussionen även utanför ST vad detta skulle innebära för vår svenska välfärdsmodell.
Lars Hedin, Lennart Grönberg,
Siv Norlin, Kjell Strömbäck,
Björn T Johansson, Tommy Aldvin,
Eva Davidsson
ST-medlemmar
Kurt-Åke Sjöström
HTF-medlem
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
