Dawit Isaak varken offer eller hjälte
Eritreanerna försvarar sin suveränitet, något som Dawit Isaak undergrävde, skriver Dawit Ghebrengus i en debattartikel. Landets säkerhet väger tyngre än mänskliga rättigheter, hävdar han. Att framställa obekväma röster som hot mot ett lands säkerhet är en vanlig strategi för auktoritära regimer, svarar chefredaktör Alexander Armiento.
Som etnisk eritrean och svensk medborgare har jag noggrant följt debatten och alla rapporter om Eritrea och dess ledning, samt fallet Dawit Isaak.
Såvitt jag vet har inte Dawit Isaak skrivit någon kritik mot vare sig Eritrea eller landets ledning. Han är inte heller vare sig ett offer eller en kämpe som vill upprätthålla demokrati på det sätt som svenska medier beskriver. Han har blivit fängslad med elva ministrar. De försökte övertyga oss eritreaner om att vi inte kommer att lyckas att stå emot den senaste etiopiska aggressionen mot Eritrea, medan eritreanska ungdomar kämpar för att försvara landet. Jag antar att UD är informerade om hans brott. Han är anklagad för hot mot Eritreas säkerhet. Om så är fallet, så har den eritreanska regeringen agerat rätt. Enligt min mening har landets ledning ett ansvar att försvara landets säkerhet.
I en normal situation är det viktigt att den anklagade får en rättvis rättegång och sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Men det kan inte väga tyngre än att det finns ett hot riktat mot landet, tycker den eritreanska regeringen, och de är inte ensamma om det. Varför är det en sådan antikampanj just mot lilla Eritrea?
Jag har full förståelse för att individens mänskliga rättigheter bör respekteras. Strävar man efter ett gott resultat finns det ingen annan väg än att ge diplomatin den tid den behöver. Därför anser jag att svenska mediers antikampanj mot Eritrea är oansvarig. Den kommer inte att leda till Dawit Isaaks frisläppande och den kommer inte att underlätta UDs arbete.
Svenska medier anklagar Eritrea för att landet inte har haft fria val och menar att regimen i Eritrea är en diktatur. Dessa påståenden bygger inte på kunskap om landets situation. De nedvärderar det eritreanska folkets kamp för frihet, för att bevara sin suveränitet samt bygga upp landet. Jag anser inte att det eritreanska folket behöver en messias som kommer utifrån och förespråkar demokrati och rättvisa. Eritrea har en lång erfarenhet av att frigöra sig från olika former av kolonier och diktaturer. Eritreaner har följande prioriteringar: för det första att gemensamt och enat bevara landets suveränitet, och för det andra att gemensamt och bestämt bygga upp landet på egen hand, utan att vara beroende av villkorat, långvarigt och onödigt bistånd.
Till sist vill jag som ST-medlem att Alexander Armiento studerar sina källor noga för att undvika falska anklagelser och för att komma med bevis för att Dawit Isaak skulle ha kritiserat regimen i Eritrea.
Dawit Ghebrengus
Svar: Ännu efter 11 år har anklagelserna inte prövats
I sin kommentar till min krönika i förra numret av Publikt skriver Dawit Ghebrengus »I en normal situation är det viktigt att den anklagade får en rättvis rättegång och sina mänskliga rättigheter tillgodosedda« – följt av ett »Men«. För den som tycker att mänskliga rättigheter ska respekteras i alla situationer, inte bara »normala«, finns inga sådana »men«. Vi kan inte stillatigande »ge diplomatin den tid den behöver«, när Dawit Isaak redan hållits fängslad i 11 år utan rätt till en advokat, utan möjlighet att träffa besökare och utan chans att försvara sig i en rättegång. Det handlar inte om någon kampanj mot just Eritrea utan helt enkelt om att hålla en stat som bryter mot de mänskliga rättigheterna ansvarig för detta.
Dawit Isaak var delägare och reporter på den oberoende tidningen Setit. Han ägnade sig åt kritiskt granskande journalistik och hans tidning publicerade ett öppet brev från oppositionspolitiker som krävde demokratiska reformer. Under hösten 2001 greps sedan både oppositionspolitiker och journalister, bland dem Dawit Isaak.
Länge ville Eritrea över huvud taget inte säga något om orsakerna till att Dawit Isaak hölls fängslad. Först efter flera år uppgavs att orsaken var »brott mot rikets säkerhet«. Men att framställa obekväma röster som hot mot ett lands säkerhet är en vanlig strategi för auktoritära regimer, och Eritrea är ett av de länder i världen där flest journalister hålls fängslade. Amnesty International betraktar Dawit Isaak som en samvetsfånge. Regimen har inte offentliggjort några bevis mot honom, och ännu efter 11 år har anklagelserna alltså inte prövats i någon domstol.
Dawit Ghebrengus uttalar sig å hela det eritreanska folkets vägnar om eritreanernas prioriteringar. Jag är dock övertygad om att många eritreaner – liksom medborgare i andra länder – anser det viktigt att leva i en rättsstat med respekt för mänskliga rättigheter. Jag hoppas att Eritreas folk får den möjligheten så snart som möjligt.
Alexander Armiento
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
