Besviken pensionärLägre köpkraft
Är det inte fantastiskt.
Läste i Statstjänstemannen nr 16/01 att socialförsäkringsministern Ingela Thalén uttalat sig ”att det ställts för hårda krav på den som ska bevisa en arbetsskada. Beviskraven har varit både för hårdhänta och för otydliga”.
I snart åtta år har reglerna kritiserats och ändå har inget gjorts. Nu försöker Thalén ursäkta sig med att ”regeln är för hårdhänt”.
Vad hjälper det oss i dag som råkade ut för denna hårdhänta regel? Får vi kompensation av något slag? Vi som sökte för arbetsskada och fick avslag på löpande band gick i förtidspension på grund av dessa skador. För egen del är det snart fem år.
Vad händer nu inför stundande pension; blir lönen högre eller blir det smulorna till oss förbrukade? Vi har inte fått löneökningar under tiden som beviljar någon högre pension. Förlåt, jag fick visst fem kronor.
Landet har inte haft råd som det heter. Det är bara att konstatera att vi hade otur. De före och de som kommer efter kommer tydligen att få det bättre. Hur kompenserar Thalén oss för detta i vårt demokratiska samhälle? Man får ständigt höra att vi pensionärer inte behöver så mycket. Hyror, matkostnader, läkare/medicin, tandvård etc har inte sjunkit. Eller kan man visa fram pensionskortet och på så sätt få billigare varor och tjänster? Kanske något man missat. Pensionärer överlag med god pension upprätthåller landet genom sin köpkraft. Men med låg pension ligger inköpen lågt. Eller?
Men vårt kära Statstjänstemannaförbund förhandlade bort 500 kronor netto i månaden samma år jag gick i pension. Svaret från ordföranden den gången var ”av två onda ting försökte vi välja det minst onda”. Ursäkten var att arbetsgivaren länge försökt att förhandla bort detta avtal men nu har facket fått något annat i stället. Är det inte fantastiskt så säj. I brevet avslutar förbundsordföranden: ”Styrelsen har förståelse för att Du är upprörd över försämringen av Din pension. Jag hoppas emellertid att Du förstår den omöjliga situation som vi ställdes inför”.
Två händelser inträffar samtidigt som gör min köpkraft sämre, och det gäller många med mig. Det känns som om man är en bricka i stort monopolspel.
Tänker inte riva upp himmel och jord, vilket knappast lönar sig, utan vill framföra till Er där uppe att era beslut får konsekvenser här nere för oss. Någon kompensation lär vi knappast få mer än. Tyvärr.
En i mängden
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.