Åtta år utanför reguljär arbetsmarknad
Ge mig chansen komma tillbaka
Hur länge ska man behöva stå ut med att stå utanför den reguljära arbetsmarknaden, leva på en a-kassa som endast höjs enligt ett index, brytas ned som människa bit för bit och se självförtroendet vinka farväl och gå ut genom dörren?
Jag har gjort det i åtta års tid nu.
Varför har jag då under alla dessa år inte lyckats att ta mig in på den reguljära arbetsmarknaden? Ja, något enkelt svar på den frågan har jag inte, men vore jag fegare än jag är så skulle jag naturligtvis enbart skylla på arbetsmarknaden.
Det vill jag inte, naturligtvis får jag bära en stor del av skulden själv. Redan från de tidiga skolåren har jag haft som belastning en dålig självtillit, ”trubbiga armbågar”. Bättre har det sannerligen inte blivit genom alla turer med arbetslöshet varvat med åtgärder.
Gränsen går definitivt vid att bjuda ut sig själv inför en arbetsgivare. Vad kan jag bjuda ut?
– Jo, hejsan jag heter Nollan, jag söker jobb som Superhjälte, ni tror att jag är en blivande spjutspets i Er organisation, det tror inte jag. Jag är totalt nerslipad och ser tydligt mina begränsningar. Ni tror dessutom att jag snabbt kan rycka in och jobba över sådär fem timmar när som helst, vara tillgänglig när helst Ni önskar ... Glöm det! Dessutom tror Ni att jag är pedagogisk och kan redogöra för ditten och datten inför Era medarbetare ...
Glöm det, jag spyr och svimmar inför rampljuset. Men hallå! finns det ingen liten vrå på Ert kontor där jag kan ta mina första stapplande steg till en värdigare tillvaro? Jag har inga ambitioner på karriär, status och hög lön, jag vill bara ha rätten till en lön att leva på och en egen plats i tillvaron ... Nehej, inte det... Ni undrar vad jag tänkte på som var dum nog och sökte tjänsten... Ja, förlåt så mycket, och tack för att jag fick ta Er dyra tid i anspråk. Hej då!
Skämt åsido, hur ska jag komma ur detta om ingen frivilligt ger mig chansen att ta mig upp ur gropen?
Att försörja hus och familj på frugans sjukpension plus min usla a-kassa på 542 kr/dag börjar bli omöjligt för oss.
Just nu är jag inom Aktivitetsgarantin där jag har praktikarbete men där har jag varken psykiska eller ekonomiska resurser att stanna resterande 23 år till pension.
Uppsagd av SLU pga arbetsbrist
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.