Arbetsförmedlingens hantering av incidenter måste förändras
När incidentrapporter som rör hot eller våld mellan medarbetare utreds av närmaste chef har utredaren ofta en personlig relation med förövare och offer, vilket kan leda till att lagens krav åsidosätts, skriver debattören Andrew Sundin. Därför måste Arbetsförmedlingen låta incidentrapporter hanteras av fristående, objektiva utredare, anser han.
Arbetsförmedlingen är en myndighet där arbetsrättsliga regler och den interna värdegrunden bara gäller för vissa medarbetare, vilket leder till en strukturell tolerans för internt hot och våld samt felaktiga bidragsutbetalningar. Denna strukturella dysfunktion är möjlig bland annat på grund av att systemet med incidentrapporter har stora brister och är felaktigt organiserat.
Det är närmaste chef, vanligen en enhetschef, som ska utreda incidentrapporterna. Detta innebär att utredaren ofta har en personlig relation med förövare och offer, när incidenten avser hot eller våld mellan medarbetare. Detta leder till att relationsbaserat delikatessjäv och vänskapskorruption inte sällan sätts före lagar som lagen om offentlig anställning och arbetsmiljölagen, principen om rättssäkerhet samt Arbetsförmedlingens interna värdegrund. Det sistnämnda dokumentet fastslår att det på myndigheten råder nolltolerans mot hot och våld. Men i praktiken är det enbart tomma ord.
För att ersätta delikatessjäv och vänskapskorruption med den korrekthet som ska prägla statsförvaltningen bör en central enhet som är fristående från Arbetsförmedlingens ledning utreda incidentrapporter. Det garanterar en objektiv utredare utan personliga kopplingar till de personer som är inblandade. Inom exempelvis Polismyndigheten utreds incidenter av internutredare som saknar personlig koppling till de rapporterade händelserna.
Många arbetsförmedlare vittnar även om att det sällan eller aldrig sker någon återkoppling på incidentrapporterna. Det gör att flera medarbetare inte finner någon mening med att skriva rapporter, vilket får arbetsmiljön att se bättre ut än vad den egentligen är. Ett stort antal rapporter blir liggande i rapporteringssystemet under lång tid, inte sällan i flera år, utan att återkoppling sker.
En forskningsrapport av Sofia Wikman och Ulrika Rickfors vid Högskolan i Gävle styrker att det sällan sker någon återkoppling på incidentrapporterna samt att ledning och chefer på myndigheterna brister i att tillvarata medarbetarnas kunskaper i utredningen av incidentrapporter. Ett viktigt undantag är dock myndigheter involverade i flygverksamhet. Där präglas utredningarna av korrekthet och objektivitet och leder till återkoppling. Tur är väl det, med tanke på flygsäkerheten.
Arbetsförmedlingen måste satsa på fristående, objektiva utredare av incidentrapporter. Myndigheten måste också ställa krav på återkoppling till de medarbetare som skrivit incidentrapporter. Arbetsförmedlingens värdegrund behöver vara ett levande och tillämpat dokument i stället för en bortglömd hyllvärmare.
Andrew Sundin
Anställd vid Arbetsförmedlingen i olika roller i drygt 30 år och författare till Arbetsförmedlingens visselblåsarbok
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.