Alliansregeringens nya sätt att dela samhället
Alliansen har ritat om den politiska kartan på ett förbluffande cyniskt sätt, anser Robert Andersson, Reza Zarassi och Henrik Strömberg.
Alliansregeringen har lyckats med konststycket att dela samhället på ett nytt sätt. Från att samhället varit uppdelat i arbetare mot kapitalägare, delas det nu i de som har arbete mot de som inte har arbete. I den senare gruppen räknas arbetslösa, studerande, sjukskrivna, handikappade och pensionärer.
Alliansen har alltså ritat om den politiska kartan på ett förbluffande cyniskt sätt. Från att ha varit en horisontell samhällsdelning där arbetstagare varit samlingsord för hela samhällsskiktet »under« den ägande klassen, har man delat samhället vertikalt, där det primära är om man har arbete eller är ägare av kapital. Detta paradigmskifte innebär att man systematiskt gynnar den gruppen »som har« och samtidigt missgynnar den som »inte har«. Man ökar hela tiden den vertikala klyftan genom att locka med lägre skatt på sådant som oftast är förunnat de som har, fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och så vidare.
Alliansregeringen försöker att förblinda människor med mer pengar i fickan på bekostnad av att man stryper ersättningar till svagare grupper
i samhället. Nästa steg i paradigmskiftet är att man börjar misstänkliggöra de som »utnyttjar« trygghetssystemen och därmed göra det fult att använda sig av dessa. Man väljer också ofta att klumpa ihop begreppen i trygghetssystemen. Så är faktiskt exempelvis a-kassan en försäkring och inte ett bidrag.
Kontentan blir att vi förblindas att tro att vi får det bättre, men i själva verket får vi ett samhälle som exkluderar stora delar av befolkningen. En drivkraft är också att priset man riskerar att få betala blir högre om man riskerar att hamna utanför den vinnande gruppen som har arbete. Vi agerar alltså som svin som inte begriper att pärlorna man kastar på oss inte går att äta. Det lilla mervärde som kommer med den extra tusenlappen är mikroskopiskt mot det vi tappar på att anamma detta nya samhälle. Ett samhälle som ställer de svagare åt sidan och där de rikare blir allt rikare.
Svaret måste vara att vi först måste inse vad som går förlorat och sedan återskapa det gamla förhållningssättet, det vill säga att samhället delas horisontellt, och kampen kan åter stå mellan arbetare och kapital.
Robert Andersson
Reza Zarassi
Henrik Strömberg
Skribenter på bloggen http://www. om-tanken.blogspot.com/
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
