Snabbkurs i sjukvillkor
För den som är sjuk riskerar sjukdomen att gräva stora hål i ekonomin. Sjukersättningen är mindre än vad man som frisk har att röra sig med. Medicin och läkarbesök är också dryga utgifter, utgifter som dock lindras om arbetsgivaren ersätter dem.
Alla blir vi sjuka någon gång, om inte annat så slår influensan till med några dagar i sängen som följd. En del drabbas av allvarligare åkommor som det tar längre tid att bli fri ifrån. Sjukdom, både kortvarig och långvarig, innebär alltid någon form av lidande och ekonomiskt avbräck.
Här är några grundläggande regler, som styr villkoren vid sjukdom. Artikeln tar huvudsakligen upp frågor som gäller vid sjukdom upp till 90 dagar, alltså inte sjukbidrag, sjukpension m m.
Karensdag
Den första sjukdagen är en s k karensdag. Den får man normalt ingen ersättning för. Är man på arbetet, blir sjuk och tvingas gå hem under dagen räknas denna dag som karensdag. Har man varit på jobbet under del av dagen kan man i avtal, bland annat ALFA (som gäller för majoriteten av STs medlemmar), ha reglerat detta så att man får ersättning för del av dagen.
Ersättningsnivå
Sjukpenningen är enligt lagen 80 procent av lönen upp till en inkomst på 7,5 prisbasbelopp. Det motsvarar idag en månadsinkomst på drygt 23 000 kronor. Den som har högre månadslön får alltså mindre än 80 procent i ersättning. Den lägsta årsinkomst man måste ha för att få sjukersättning är ca 8 900 kronor.
Prisbasbeloppet är i år 36 900 kronor.
I regeringens budgetproposition föreslås att ersättningsnivån från den 1 juli 2003 höjs till 80 procent på årslöner upp till tio gånger prisbasbeloppet. Vad detta då är återstår att se men beräkningar som TCO gjort visar att man upp till en månadslön på ca 31 000 kronor kan räkna med 80 procent i sjukersättning, vilket är en avsevärd förbättring eftersom drygt en miljon människor i arbetskraften har inkomster över nuvarande tak och alltså mindre än 80 procent i sjukersättning.
Sjuklön
De första fjorton dagarna i en sjukperiod är det arbetsgivaren som svarar för sjukersättningen. Kravet är att man anställts för minst en månad eller har arbetat sammanhängande i 14 dagar. Den som inte har rätt till sjuklön kan få sjukpenning från försäkringskassan. Sjuklönen är 80 procent av ordinarie lön.
Sjukpenning
Efter sjuklöneperioden, från dag 15, övertar försäkringskassan ansvaret för ersättningen. Nu heter det sjukpenning. Denna grundas på din sjukpenninggrundande inkomst – se nedan. Du kan få hel sjukpenning, eller tre fjärdedelar, halv eller en fjärdedel av den. Det är försäkringskassan som prövar och bedömer om du delvis kan arbeta eller inte.
Från dag 15 till och med dag 90 får du som finns inom bland annat ALFA-området samt PTK-området också tio procent av lönen i ersättning från arbetsgivaren. Därefter återgår ersättningen till försäkringskassans 80 procent.
Läkarintyg
Huvudregeln är att läkarintyg ska lämnas från och med den åttonde dagen du är sjuk. Det är arbetsgivaren som ska ha intyget eftersom denne betalar sjuklön för dag 8 till och med dag 14. Arbetsgivaren kan dock kräva läkarintyg redan från första dagen. Blir du sjuk en längre tid måste du från den 29e sjukdagen lämna ett särskilt läkarutlåtande till försäkringskassan.
Allmänt karensskydd
Den som är sjuk ofta får vidkännas högst tio karensdagar under en tolvmånadersperiod. Den som har en sådan sjukdom där man vet att han/hon måste vara borta ofta från arbetet kan få sjuklön/sjukpenning redan från första dagen. Enligt försäkringskassan innebär ”ofta” fler än tio sjukperioder under ett år. Det finns också en ”återinsjuknanderegel” om att den som varit sjuk och sedan blir sjuk igen inom fem kalenderdagar får räkna den nya sjukperioden som en fortsättning på den förra – ingen ny karensdag alltså!
Sjukpenninggrundande inkomst
Sjukpenning betalas ut på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst (SGI) du har. Den sjukpenninggrundande inkomsten utgår från vad som är arbetsinkomster. Förutom fast månadslön ska även vissa andra inkomster tas med som t ex vikariatstillägg och ob-ersättning samt andra, fasta lönetilllägg. Kostnadsersättning som t ex traktamenten samt kapitalinkomst, pension, sjukpenning och arbetslöshetsersättning räknas däremot inte in eftersom de inte är arbetsinkomster.
Om du inte längre har arbetsinkomst är huvudregeln att tidigare fastställd SGI upphör att gälla, men undantag görs bl a för den som blir arbetslös och är anmäld som arbetssökande på arbetsförmedlingen eller studerar och betalar studierna med studielån eller studiebidrag.
De som har en årslön upp till 7,5 basbelopp och som hyrt eller köpt ett datorpaket genom arbetsgivaren och betalar detta genom bruttolöneavdrag (avdrag före skatt) får lägre sjukersättning än vad man annars skulle ha fått eftersom avdraget påverkar SGI.
Väntetider
Beroende på sjukdom samt på var du bor kan det ta tid innan du får den behandling du behöver. Det finns två typer av väntetider; den första för att komma till läkare för att till exempel få en remiss och den andra för att få tid för behandlingen i remissen, till exempel operation.
Väntetiderna varierar högst avsevärt mellan olika landsting. Sjukvården är med andra ord inte jämlik i så motto att alla med en viss sjukdom har samma möjlighet att över hela landet få den åtgärdad inom viss tid. Till detta kommer också att vissa landsting tillåter att ”deras patienter” får vården inom ett annat landsting med kortare köer medan andra landsting inte tillåter sådan vård, oftast på grund av dålig ekonomi.
Väntetiden för att få komma till läkare med eventuellt åtföljande remiss varierar mycket beroende på sjukdom och var du bor. Öron-, näs- och halssjukvården kan tas som ett exempel. Medan den längsta väntetiden till ett första planerat läkarbesök för patienter utan förtur är två veckor vid Sabbatsbergs närsjukhus i Stockholm och ytterligare några sjukhus är den 144 veckor vid Borlänge sjukhus och Falu lasarett.
(Källa: Landstingsförbundets ”väntelistor” i oktober.)
Orsakerna till dessa varierande väntetider är förstås många men för den med ett akut problem är förklaringarna ganska ointressanta.
Patientavgifter
Det högsta belopp du själv måste betala för läkarbesök och motsvarande är 900 kronor under en tolvmånadersperiod. När du kommit upp i det beloppet får du ett ”frikort” som berättigar till fria besök under resten av tolvmånadersperioden.
Varje landsting kan på egen hand besluta att nivån ska vara lägre än 900 kronor. Riksdagsbeslut gör det dock omöjligt för ett landsting att ta ut mer än 900 kronor.
Hur snabbt man kommer upp i de 900 kronorna varierar dock, eftersom landstingen bestämmer sina egna patientavgifter. Avgiften för primärvård (distriktsläkare/husläkare) varierar från 100 kronor (flertalet landsting) till 150 kronor (Norrbottens län) och för besök hos specialistläkare från 150 till 250 kronor (billigast i Västmanlands län och dyrast i Södermanlands och Norrbottens län).
Läkemedel
Från den 1 juni 1999 gäller att du som mest under en tolvmånadersperiod måste betala högst 1 800 kronor för dina mediciner. Därefter får man frikort för resterande tid under tolvmånadersperioden.
Alla mediciner omfattas dock inte av detta högkostnadsskydd, bland annat potensmedel och vissa bantningspreparat.
Skatteeffekter
Om arbetsgivaren ersätter dig för sjukvårds- och läkemedelskostnader innebär gränsen på 900 för läkarbesök och 1 800 kronor för läkemedel att du får tillbaka dessa pengar minus förmånsbeskattningen. Vid 30 kronor i kommunalskatt och ingen statsskatt får du själv betala 270 kronor för läkarbesöken och 540 för medicinerna.
Avtalsvillkor
I ALFA, som gäller för majoriteten av STs medlemmar, och i STs övriga avtal, främst inom PTK-området (bl a Posten, spårtrafiken och Lernia) regleras villkoren i samband med sjukdom. ALFA medger att man träffar lokala avtal inom myndigheterna om villkoren men knappast någon har gjort det.
