Så svarar du på de »jävliga frågorna«
Jag tror att vi alla har något i vår historia som vi inte är särskilt stolta över. Men att försöka dölja dina tillkortakommanden är ingen bra idé när du ska söka ett nytt jobb.
För en tid sedan höll jag ett karriärseminarium för tjugofem doktorander. Under de timmar som vi arbetade med att synliggöra kompetens dröjde vi också vid själva arbetet med att skriva en ansökan och vad man bör tänka på inför en anställningsintervju.
Jag citerade några andra coacher som brukar uppmana jobbsökande att vara förberedda på så kallade jävliga frågor: obehagliga frågor som kan handla om allt från konflikter med chefer till oförklarlig frånvaro.
När seminariet var slut bildades en liten kö av deltagare som ville tala enskilt med mig. Den första i raden hade erfarenhet just av att hamna i konflikt med sin chef. Nu ville hon ha förslag på hur hon skulle beskriva situationen om det kom frågor om den under intervjun. Både hon och jag kunde snabbt konstatera att även hon bidragit till problemen på arbetsplatsen. Det ligger ofta något i talesättet »det är inte ens fel när två träter«.
Mannen som därefter kom fram hade av familjeskäl tvingats vara borta en hel del från sitt arbete. Nu var han orolig för att ett ny arbetsgivare skulle betrakta honom som en mindre attraktiv medarbetare. Han ville ha hjälp med hur han skulle förklara sin frånvaro.
För det första tror jag att vi alla har något vi inte är särskilt stolta över. Vi kanske jobbar hårt för att stänga ordentligt om skeletten i garderoben. Men att försöka dölja eller skyla över bekymmer är ingen lyckosam strategi om du vill ha ett nytt jobb. Då är det bättre att berätta om sina tillkortakommanden – men utan att ägna alltför stor tid åt det.
Mitt främsta råd till dessa två personer var att kort och sakligt berätta om vad som skett. Inte dröja vid detaljer eller urskulda sig – utan beskriva vad de lärt sig av situationen och hur de i dag skulle hantera ett liknande förhållande.
Inger Ehn Knobblock är en av STs karriärcoacher.
Det är ett hårt slag i ansiktet för alla som utsatts för mobbning eller kränkande särbehandling på sin arbetsplats.
Att t ex en empatilös chef kan - utan yttre anledning - utsätta en medarbetare för oetiskt handlande och förtryck som kan leda till utslagning och sjukdom borde vara väl känt vid det här laget.
Vi slopar det där gamla kränkande uttrycket nu!
Eller hur?