Du måste inte försvara att du stannar kvar
Du kanske har fått frågan om du fortfarande är kvar på samma jobb. Måhända med undertonen att det väl ändå borde vara dags att ta nästa kliv på karriärstegen.
En medlem jag talat med ville diskutera hur hon ska förhålla sig till kollegers och vänners förväntningar på att hon borde göra något annat. Själv hade hon inte någon sådan ambition.
Hon var helt enkelt nöjd med sitt arbetsliv och såg inget skäl till varför hon skulle byta jobb. För hennes del började det kännas alltmer tröttsamt att behöva försvara sitt val.
Känner du igen dig? Eller är du en av dem som alltid är på väg? Kanske du till och med räds det invanda och trygga?
Oavsett om du är på språng mot något annat eller tycker att din tillvaro är tillfredsställande är förmågan att stanna upp och vara nöjd med det man har faktiskt en konst.
Särskilt i tider då vi förväntas att ständigt utvecklas och anta diverse mer eller mindre spännande utmaningar. Det är inne att vara på väg.
Men är det acceptabelt att vara nöjd och stanna hos samma arbetsgivare?
Svaret på den frågan finns nog hos den enskilda individen och vad jobbet betyder för hen. Ett arbete kan vara ett kall, ett nödvändigt ont, en källa till glädje eller rätt och slätt en försörjning.
Så vad ska man svara när kolleger och bekanta undrar om man inte snart ska byta arbetsgivare?
Ja, kanske att man på det stora hela är nöjd. Att man har haft förmågan att hitta rätt jobb, som ger det man behöver, och att man har en chef som ger en möjligheter att utvecklas.
Förmågan att känna sig nöjd, även om man sitter på en spik i helvetet, gör att man slipper dras med diffusa känslor av missmod, prestationskrav och misstanken om att det finns något bättre runt nästa hörn.
Inger Ehn Knobblock, är en av sts karriärcoacher