De lyfte arbetsmiljön på sin institution
För sex år sedan låg förvaltningshögskolan inom Göteborgs universitet i botten av alla arbetsmiljöundersökningar. I dag håller institutionschefen och arbetsmiljöombudet tillsammans föredrag om sitt lyckade arbetsmiljöarbete.
– Det finns jättemycket bra skrivet och tänkt om arbetsmiljö. Men jag tror inte att det gör någon större nytta. Det är inte insikt som saknas, utan handling.
Så säger Björn Rombach, professor i förvaltningsekonomi. När han tillträdde som prefekt 2006 låg institutionen riktigt lågt i universitetets arbetsmiljöbarometer. Egna undersökningar bekräftade missnöje med svågerpolitik, orättvisa ersättningar, maktkamp mellan fraktionsbildningar, mobbning och ryktesspridning. Utöver problemen med den fysiska arbetsmiljön.
– Arbetsmiljöarbetet hade helt havererat, berättar Björn Rombach.
Den arbetsmiljögrupp han startade – med arbetsmiljöombuden, administrativa chefen, intendenten och studeranderepresentanterna – kom att bli central i det fortsatta arbetet.
– Vi tog även med våra likabehandlingsombud, för vi insåg snart att allt det där hängde ihop.
Gruppen bestämde sig rätt snart för några principer:
– Vi bestämde oss helt enkelt för att göra saker åt arbetsmiljön. Det var den stora grejen.
Sedan dess har gruppen oförtrutet arbetat med att fråga personalen om arbetsmiljöbrister, dels genom enkäter men också i samband med medarbetarsamtal och arbetsplatsträffar. Och därefter, så fort som möjligt, åtgärda dem.
– Jag vet inga andra arbetsmiljöombud som har en så förmånlig position, säger David Karlsson.
– När jag hittar och pekar på problem, sätts det genast i gång processer för att lösa dem. På andra delar av universitetet får man kämpa bara för att få till stånd ett möte.
Arbetsmiljögruppen träffas en gång i månaden och lyfter alla aktuella frågor ur ett arbetsmiljöperspektiv – från budget till organisationsförändringar. Lite som en ledningsgrupp, fast med specialfokus.
Gruppen har haft stor betydelse för arbetets framgång, tror David Karlsson.
– Man samlar dem som kan åtgärda och dem som kan lyssna av problemen och ge feedback, säger han.
Men också personalens roll har varit avgörande.
– Utan deras medverkan fungerar inte det här systemet.