»Vi hinner inte, vi orkar inte mer«
Landets arbetsförmedlare har nått sin gräns. Prestationskraven är omänskliga och många bär ständigt en obehagskänsla i magen. Det är budskapet i den budkavle som myndighetsledningen nu har fått ta emot.
Nästan 1 100 medarbetare på Arbetsförmedlingen har skrivit under uppropet. Namnteckningarna spretar i blyerts och bläck. Protesterna kommer från olika kontor, över hela landet.
Stefan Alenius, arbetsförmedlare och vice ordförande i STs Luleåsektion, är en av initiativtagarna. Nu har han rest drygt 90 mil till myndighetens huvudkontor i Stockholm för att lämna över namnunderskrifterna.
– Vi har påtalat det här så länge: vi hinner inte, vi orkar faktiskt inte mer! Men det har inte hänt något.
Han tummar på den rosa plastfickan som omger pappersbunten.
– Här har vi samlat det, säger han.
Hot mot hälsan
Arbetsmiljöverkets inspektörer varnar för skadlig stress på Arbetsförmedlingen. Medarbetare hinner inte utföra sina arbetsuppgifter. Enligt budkavlen riskerar situationen att skada både personalens hälsa och rättssäkerheten.
Personalchef Annette Ekström möter Stefan Alenius på plan åtta i den stora byggnaden. Hon säger att hon känner sig besviken.
– Jag har inte fått in de här signalerna. Många är pressade, men jag har inte förstått att läget är så här allvarligt, säger hon.
Stefan Alenius nickar.
– Nej, de signalerna verkar
ibland ha lättare att tränga nedåt än uppåt.
Vad tror ni att det beror på?
– Det är allvarligt. I vår medarbetarundersökning svarade
65 procent att det är högt i tak hos oss. Men 35 procent instämmer inte. Vi måste ta reda på om det vilar någon förklaring där, säger Annette Ekström.
Samtidigt betonar hon att myndigheten har gått igenom en pressad situation med finanskris och hög arbetslöshet. Det har satt spår i organisationen.
– Men nu får vi lära oss av de kontor som fungerar bra. Jag gissar att den avgörande framgångsfaktorn är chefer som är bra på att jobba med det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Stefan Alenius instämmer.
– Problemet är väl bara att de inte heller har tid, säger han.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
Medarbetarundersökningarna ger inte en rättvis och fullständig bild av vad som pågår på af.
Arbetsmiljöplaner o riskbedömningar har utförts på våra kontor som bekräftar att arbetssituationen under de senaste åren kraftigt förändrats till följd av mycket tuffa uppdrag som snarare skulle kunna föranleda ett namnbyte från Arbetsmarknadsverket till Underverket där mirakel ska ske. Våra verktyg räcker idag inte till att lösa de uppdrag vi fått.
Det är också märkligt att man på ledningsnivå inte känner till vad som framkommit i arbetsmiljöverkets rapporter från 6 län. Att centraliser olika enheter som tex personalavdelningar och internservice, inköp och upphandlingar mm har kraftigt försämrat våra medarbetares möjlighet att påverka sin arbetsmiljö.
Det nya arbetssättet, med en oändlig rad gruppaktiviteter, möten, DS-bemanning och lagindelningar ger inget utrymme för kvalitetsinriktat arbete på individnivå.
Det måste också, åtminstone för de mindre kontoren, vara oerhört kostnadsineffektivt.
Man går till jobbet med ont i kroppen, det finns en stor vilja att jobba, men nu sliter vi alla tungt. Vi skall göra allt dvs bemanna DS, kontakt med arbetsgivare, arbetsgivaretelefonen, ta beslut i alla tänkbara stöd, göra handlingsplaner, vara ansträffbar för kunder, prognoser, rekryteringsträffar, registervård, matcha vid alla tillfällen, ta beslut och vara back up för sjukskrivna arbetskamrater, ja listan är ännu längre........
Hur ska vi orka och när faller vi?
Vet att AF i likhet med de flesta andra myndigheter och företag måste leva i ständig förändring. Då måste man vara kunnig i hur detta går till man behöver inte släpa möbler med sig till nya rum för att få nya arbetsuppgifter eller sätt att sköta dem. Allt som skall förekomma finns på nätet och var man har sitt rum är helt oväsentligt. Utbildning i struktur och organisation behövs då mår folk bra.