Varför avslöjade du Säpo?
Det var ST-medlemmen Ingrid Windahl, 59, som var ”läckan på Säpo”.
I en artikel i Aftonbladet nyligen berättade Ingrid Windahl historien om hur Säpos olagliga åsiktsregistrering för första gången avslöjades i Aftonbladet i juni 1966. Det var Ingrid Windahl – då 22-årig kontorist på Säpo – som var journalisten Björn Kumms hemliga källa.
Hur många har känt till att det var du som var ”läckan på Säpo”?
– Det är inte många. Jag har bara berättat det för några få vänner. Det går inte, de skulle tro att jag var mytoman.
Vad drev dig att avslöja åsiktsregistreringen?
– Jag reagerade på det jag såg av flera skäl, inte minst för att det var så rörigt och okunnigt. De kunde skriva om ryssar som hade setts kyssa varandra att de troligen var homosexuella. Men det är ju en vanlig rysk hälsning! Man blir rädd när människor som inte vet vad de gör har makt, och inte blir granskade. Och insynen i Säpos verksamhet är dålig ännu i dag.
Var du rädd?
– Ja, de första veckorna efter Aftonbladets publicering. Men jag tänkte också att ”OK, om jag får sitta i fängelse tvingas de visa vad de gör”. Det skulle inte ha bekommit mig. Jag visste att vi gjorde rätt, och jag har hela tiden haft uppfattningen att vi en dag skulle få rätt också.
Vilka personliga konsekvenser fick din insats?
– En förundersökning startades, men lades ned. Jag blev skuggad – så långt som sex år efteråt märkte jag att två herrar följde efter mig när jag var ute med barnvagn. Telefonen avlyssnades också, men det märkte jag inte. Jag flyttade hemifrån vid den tiden, men det noterade inte Säpo. Så det var väl mest min mammas samtal de lyssnade på…
Sedan 1989 arbetar du i riksdagen med protokoll från ståndsriksdagens tid. Talas det om åsiktsspioneri även där?
– Ja, under den period vi arbetar med nu, mitten av 1700-talet, märks det att prästerna spionerade på de irrläriga. De hade kunskapare ute som bevakade och rapporterade om hernhutare och pietister.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.