Utsatta förorter behöver effektivare polis
Människor som bor i socialt utsatta stadsdelar är betydligt mer otrygga än boende i andra stadsmiljöer. Polisen behöver ta itu med både vardagsbrott och allvarlig kriminalitet i områdena för att förbättra förtroendet, skriver Brottsförebyggande rådet i en ny rapport.
Brottsförebyggande rådet, Brå, har haft regeringens uppdrag att undersöka vilket förtroende människor i 61 socialt utsatta områden har för rättsväsendet, hur trygga de är och i vilken mån områdena har parallella samhällsstrukturer. Resultaten visar att många känner sig otrygga och anser att Polisen inte arbetar effektivt. Förtroendet för Polisen har visserligen ökat över tid, men är fortfarande lägre än på andra håll.
Brå har gjort trappuppgångsenkäter och intervjuer med boende och andra, och av dem framgår att både allvarlig gängkriminalitet och mindre brott som buskörning med moped och nedskräpning bidrar till otryggheten. Missnöjet med Polisen härrör bland annat från uppfattningen att myndigheten inte tar brotten på tillräckligt stort allvar.
De kriminella grupperingarnas makt leder också till att en del boende tvekar att anmäla brott till Polisen, och betydligt fler tvekar att bistå rättsväsendet genom att vittna i rättegångar. I områden som haft många skjutningar säger endast 43 procent att de skulle vittna ifall de varit åskådare till ett personrån. ”Det finns en utbredd uppfattning att rättsväsendet inte kan skydda vittnen”, skriver rapportförfattarna.
Ett annat problem för Polisen och domstolarna är de parallella samhällsstrukturer som i vissa fall har fungerat som rättsskipare. Det skapar frustration inom rättsväsendet, säger Johanna Skinnari, en av rapportförfattarna, till Publikt.
– Det kan exempelvis leda till att människor tar tillbaka sina uppgifter i en rättsprocess för att problemet redan är löst, eller att man har reglerat frågan om skadestånd innan en dom kommer.
Brås slutsats är att Polisen, tillsammans med andra myndigheter, måste arbeta betydligt mer långsiktigt och samordnat än hittills i områden med stor otrygghet. Fler kortsiktiga satsningar gör ingen nytta, bedömer Johanna Skinnari.
– I våra intervjuer säger många boende att det alltid är nya projekt, ofta är det samma sak som återkommer med ett nytt namn. Det skapar en trötthet.
Polisen behöver enligt rapporten också utveckla sina metoder, både vad gäller grova brott och vardagsbrott. I synnerhet vardagsbrotten riskerar att falla mellan stolarna.
– Det kanske inte är så lätt att motivera Polisen för dem, samtidigt som bostadsbolag och lokala myndigheter inte mäktar med problemen, säger Johanna Skinnari.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
