Ta fasta på de positiva sanningarna
Tjänstemän inom offentlig sektor och politiker har ofta en negativ bild av den verksamhet de arbetar inom. Men forskaren Maria Tullberg hävdar att man kan se det som är speciellt för den offentliga sektorn som tillgångar istället för tillkortakommanden.
Ett par typiska exempel på uttalanden från statligt anställda är ”Vårt statliga påbrå gör ju att vi tyvärr är konservativa och byråkratiska…” eller ”Vi har ju tyvärr inte samma möjligheter som den privata sektorn att…”
– Man jämför sig ständigt med det privata näringslivet och beskriver ständigt skillnaderna som en nackdel för sig själva, säger Maria Tullberg, filosofie doktor och forskare vid Gothenburg Research Institute, GRI.
Hon har under flera år forskat om både kommunal och statlig verksamhet och disputerade i fjol vid Handelshögskolan i Göteborg på en uppmärksammad avhandling om hur ledningsgrupper agerar för att avleda spänningar i organisationen.
Maria Tullberg hävdar att vår bild av en organisation formas av vad vi berättar om den.
– De ord vi använder för att beskriva och förklara verkligheten formar också den. Det handlar om vilka förklaringar vi bygger upp om orsak och verkan. Vissa förklaringar diskuterar vi. Andra förklaringar är vi så överens om att de blir självklara, säger hon.
Under sina observationer och samtal med anställda i offentlig verksamhet har Maria Tullberg funnit att det är en allmänt spridd uppfattning att politisk styrning förhindrar effektiv utveckling.
– Det är anmärkningsvärt att ingenstans i mitt material har jag stött på en positiv värdering om att verksamheten ingår i ett demokratiskt parlamentariskt system, säger hon.
Men det finns inga vetenskapliga undersökningar som entydigt visar att offentlig sektor är mindre effektiv eller kreativ än privat sektor och den svenska offentliga sektorn står sig väl i internationella jämförelser.
Det är alltså ingen ”sanning” att den offentliga sektorn är usel. Istället menar Maria Tullberg att det är de ständigt upprepade påståendena om nackdelarna som skapar bilden av offentlig sektor som problematisk och mindre effektiv.
Den här negativa bilden av den offentliga sektorn skapas på många sätt. Ett exempel är att man gör enkäter där de anställda berättar att de uppfattar verksamheten som till exempel trög, statisk och icke kreativ. Och så tolkas enkäten som att organisationen faktiskt är trög, statisk och icke kreativ, istället för att den beskrivs som sådan. Föreställningar blir på det sättet fakta.
Maria Tullberg menar att om man ser på verksamheten genom andra glasögon blir det också andra berättelse om den.
– Vi bestämmer själva om vi vill beskriva verksamheten som ett problem, säger hon.
Hon tar som ett exempel hur privata skolor formulerar andra och mera positiva berättelser om sin verksamhet än de kommunala.
Ett annat exempel är hur anställda på ett privat företag som gått igenom rationaliseringar beskriver sina erfarenheter: ”Vi har klarat av att…” ”Nu har vi ökat effektiviteten och med mindre pengar kan vi fortfarande…” ”Det har varit tuffa omstruktureringar men nu står vi starka…”
Jämför det med offentliganställda som brukar beklaga sig över hur uselt verksamheten fungerar på grund av nedskärningarna.
Maria Tullberg visar att det går att vända på påståenden som bidrar till självförakt inom den offentliga sektorn och göra dem till något positivt istället.
Varför finns det då en så negativ självbild inom den offentliga sektorn?
En anledning kan vara kampen om de knappa resurserna. För att få ökade anslag är det vanligt att representanter för en verksamhet klagar högljutt och utmålar vilka stora problem man har. Maria Tullberg nämner barnomsorgen på 1970-talet och skolorna idag.
– Men där tror jag att man kanske skjuter sig i foten. Vem vill i längden satsa på något som verkar dåligt?
En annan orsak är att den offentliga sektorns självbild inte skapas i ett tomrum utan upprätthålls i relation till omvärlden.
Och det ligger i mångas intresse att svartmåla den offentliga sektorn. Den omsätter mycket kapital och det finns ett starkt intresse hos privata aktörer att få tillgång till denna marknad.
Också den politiska oppositionen svartmålar gärna den offentliga sektorn. Mycket förenklat:
”Om det fungerar så dåligt så borde väl privata alternativ testas?” ”Titta så eländigt det är. Rösta på oss så blir det bättre.”
En förklaring till att den negativa självbilden upprätthålls är alltså att den i hög grad tjänar omgivande aktörers intressen.
Ytterligare en förklaring till självföraktet är att det bland organisationer precis som bland människor finns moden och trender.
Idealet just nu är att vara som i näringslivet. Näringslivet är trendsättaren, och offentliga sektorn försöker följa efter med bolagisering, divisionalisering och kundindexmätning. Fri konkurrens betraktas nästan som en förutsättning för utveckling och effektivitet. Konkurrensutsatt är ett nyckelord. ”Verksamheten har ju inte varit/är inte konkurrensutsatt …” är en vanlig förklaring till diverse problem.
– Paradoxen är att man försöker bli något man aldrig kan bli.
Skattefinansierad verksamhet är politiskt styrd och finns inte till för att ge maximal avkastning. Den passar inte på börsen, säger Maria Tullberg.
Att försöka vara något man aldrig kan bli skapar bara självförakt. Men som Maria Tullberg visar i sina exempel går det att se det som brukar anses som den offentliga sektorns tillkortakommanden som tillgångar istället.
– Om man accepterar att det inte finns bara en sanning ökar kravet på att kritiskt granska det som nu framstår som självklart. Då kan man ifrågasätta och börja formulera alternativa sanningar, säger Maria Tullberg.
Hon menar att det i första hand är ledningarnas och politikernas ansvar att skapa nya berättelser.
– Det är nog en förutsättning för att den offentliga sektorn i framtiden ska kunna fylla de krav vi alla ställer på den. För att kunna täcka rekryteringsbehoven måste det återigen betraktas som viktigt och värdefullt att arbeta inom till exempel vård, omsorg och utbildning.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
