Staplade tidsbegränsade anställningar kartläggs i rapport
Tidsbegränsade anställningar är vanligt inom högskolan, men stapling av tidsbegränsade anställningar förekommer i begränsad omfattning, enligt en granskning som gjorts av Universitetskanslersämbetet, UKÄ.
I rapporten, som tidningen Universitetsläraren var först att rapportera om, konstaterar UKÄ att andelen tidsbegränsat anställda i högskolan är hög. 2020 var 28 procent av den forskande och undervisande personalen tidsbegränsat anställd. Knappt hälften av dem hade en tidsbegränsad anställning baserad på högskolans reglering, medan drygt varannan hade någon annan form av tidsbegränsad anställning, främst utifrån lagen om anställningsskydd, las.
Enligt rapporten förekommer dock stapling av tidsbegränsade anställningar bara i begränsad omfattning. Fyra procent av de tidsbegränsat anställda 2020 hade tidigare i sin karriär haft staplade tidsbegränsade anställningar. När UKÄ gått igenom dem som doktorerade år 2008 visade det sig att cirka tre procent haft staplade tidsbegränsade anställningar under perioden fram till och med 2020. Könsfördelningen bland de personer som haft staplade tidsbegränsade anställningar var jämn – omkring hälften var kvinnor och hälften var män.
Personer med staplade tidsbegränsade anställningar har enligt UKÄ ofta arbetat många år som tidsbegränsat anställda. De flesta hade mellan fyra och åtta år som tidsbegränsat anställda. Genomsnittet var sju år med tidsbegränsade anställningar.
För den enskilde individen kan naturligtvis många år av tidsbegränsade anställningar vara ett stort problem, konstaterar UKÄ. Det gäller inte minst för personer som under lång tid arbetar under osäkra förhållanden. Det gäller också för personer som har det som ibland kallas ”osäkra tillsvidareanställningar”, det vill säga tillsvidareanställningar som avslutas när den externa forskningsfinansieringen upphör.
UKÄ har intervjuat 28 rektorer, vicerektorer, personalchefer och dekaner från 16 lärosäten om hur de upplever förekomsten av stapling. Intervjuerna pekar på att förekomsten av tidsbegränsade anställningar och stapling av dem skiljer sig mycket åt mellan olika lärosäten och mellan olika ämnesområden inom respektive lärosäte. Många av de intervjuade känner enligt UKÄ inte helt igen problembeskrivningen med stapling.
Samtidigt uttrycker flera intervjuade att osäkra arbetsförhållanden kan medföra sjunkande motivation för dem som försörjer sig på olika temporära forskningsprojekt och vikariat. Flera nämner enligt rapporten att det kan vara särskilt problematiskt under åren för familjebildning. Några av de intervjuade har uppfattningen att de osäkra förhållandena drabbar kvinnor hårdare, medan andra inte ser att det finns någon sådan skillnad mellan könen.
Intervjuerna visar också på praktiska orsaker till att tidsbegränsade anställningar kan följa på varandra. En vanlig orsak är att lärosätet förlänger en postdoktortjänst med en allmän visstidsanställning. En annan orsak är att lärosätet behöver ersätta en lektor för en längre tid, till exempel på grund av att hen fått forskningsmedel, annat uppdrag på begränsad tid eller blivit sjukskriven.
UKÄ föreslår att myndigheten får i uppdrag att fortsätta att utveckla den statistiska uppföljningen av karriärvägar och tidsbegränsade anställningar generellt. Det kan enligt UKÄ till viss del ske inom ramen för myndighetens uppdrag att följa upp andelen visstidsanställningar vid universitet och högskolor, som ska redovisas i mars 2024.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
